Besök i brända skogen
1 800 hektar av skogen brann för fyra år sedan - 2006. Det var den största skogsbranden i landet i modern tid. Träden som överlever är skogens arkiv och Frédéric Forsmark återgav deras berättelser under lördagens vandring på Klusåberget.
Utsikt från Klusåbergets sluttning.
Foto: Lena Tegström
För flera var det första gången de besökte området där skogsbranden härjade.
Blev nyfiken
- Det är så underbart att vara här ute, säger Marie Edfast från Örarna.
Hon läste annonsen om vandringen och blev så nyfiken att hon nappade.
- Jag har inte varit här tidigare och tycker att det är spännande att se hur naturen återhämtar sig. Jag kommer gärna tillbaka om ett par år. Då tror jag det hänt en del nya saker, säger Marie Edfast.
- Om 100 år kommer det se hur fint ut här som helst, säger Frédéric Forsmark.
Han arbetar till vardags på länsstyrelsen och berättar att skogarna förr brann ungefär vart 100 år, i genomsnitt brann cirka en procent av skogen varje år.
Självsådda plantor
- Den stora skogsbranden 1831 återkommer överallt i länet. Då brann mellan fem och tio procent av skogen. Sedan omkring 150 år har skogsbränderna i princip upphört, eftersom de släcks.
På vissa områden på Klusåberget har det brunnit extremt hårt. Humuslagret utplånades och trots att det gått fyra år har bärriset inte vuxit upp. Men på det område gruppen besöker har brandskadade träd överlevt och det finns självsådda plantor. Bärriset lyser rött på sina ställen.
Frédéric Forsmark visar brandljud. Han vet inte vad namnet kommer av, men förklarar att när det blir en skada i stammen på grund av hettan vid en skogsbrand, så växer inte trädet just där. Däremot fortsätter trädet att växa och bygger på årsringar. Det ser ut som skadan "vallats" in.
- Tallar är mer motståndskraftiga mot svampangrepp. Kådan innehåller svampgift. Det är mer kritiskt för björkar och granar, som är sårade och försvagade efter en brand. De har ingen kåda att försvara sig med och när svampen tar sig in under barken stoppas näringstillförseln, säger Frédéric Forsmark.
Första besöket
Lars Sundberg, gruppens andra guide, visar hur märgborren skadar färska tallskott. Det är en liten skalbagge som lever under barken på nydöda tallar. Där lägger de ägg, som kläcks och blir larver. När de sedan blir skalbaggar flyger de och borrar sig in i märgen på tallens årsskott, som dör.
Bo Jakobsson från Svartlå, som är engagerad i landsbygdsutvecklingen, berättar att brandens konsekvenser fortfarande diskuteras ute i byarna. Men även för honom är det första gången han besöker området.
- Jag har fått bekräftat att det här är en rätt naturlig process. Man är aldrig för gammal för att lära sig något nytt.
"Mycket har förändrats"
Hans sambo, Kerstin Hübinette, berättar att de ett par dagar innan hade varit på Dundret, men att det var lättillgängligare än Klusåberget.
- Jag såg också skylten om älgjakt, så det är inte bara att våga sig i väg på en sådan här utflykt.
Frédéric Forsmark steker bacon över lägerelden och värmer vita böner. Han vänder sig till sin nio-åriga dotter Anna Forsmark-Persson och säger att hon får äta direkt ur pannan. Han har glömt tallrikar.
- Vaa! utropar Anna misslynt och får låna en skål.
Om hon inte hade varit i skogen hade hon följt med sin bror på innebandy, men tycker det här var bättre. Ganska ofta följer hon med ut i naturen och tycker det är roligt ibland. Hon lär sig mycket, vilket hon har nytta av i skolan.
- Jag har varit här en gång förut. Det har förändrats mycket. Det finns mer växter och träden är mer gråa. Jag tyckte jag kände igenom mig och frågade pappa om jag varit här tidigare. Jag brukar fråga honom om det är något jag funderar på.
Barbro Wikström är biolog och tycker också att det är jätteintressant att se hur naturen utvecklas efter branden.
"En perfekt utflykt"
- Det brinner så pass sällan. Även för mig är det första gången jag är här. Det är spännande att se levermossorna.
Mats Williamson är med i Naturskyddsföreningen i Luleå och det är hans andra besök i brandområdet.
- Första gången var det mer kolsvart mark. Nu ser det mer ut som ett hygge. Det är en perfekt utflykt. Hösten är den finaste tiden med alla höstfärger.
Så jobbar vi med nyheter