Rättvisemärk blåbären

Han är en före detta lärare som ägnar sig åt jordbruk i Khon Kaen. Det ligger i det land dit svenskar åker för att bränna ryggen och äta jasminris. Du kan flyga direktcharter från Luleå. På gården har han kor, men årets affärer har varit dåliga och han närmade sig konkurs.
Då bestämde sig Napahonkanoke Paopan, 34. Han lämnade sin tvååriga dotter Naputra och frun Soontareeya för att nappa på bemanningsföretagets erbjudande och skörda bär i Sverige.
Det skulle lösa honom från skulderna i Thailand. Familjen skulle få pengar över.

I går stod han utanför Pontushallen i Luleå och drog hetsiga bloss på en Marlboro light. En av 210 upproriska bärslavar i den globala ekonomin.
- Jag försökte ordna pengar till min familj. Nu är jag i skuld, sade han genom tolken Noy Signe.
Paopan lånade 85 000 baht, cirka 17 000 kronor, för att ett thailändskt bemanningsföretag skulle föra honom till Lycksele. Men både bär och pengar uteblev, och nu är Napahonkanoke Paopan fortfarande skyldig cirka 14 000 kronor, enligt hans egna beräkningar. Det är ingen liten summa för honom.
- Företagen har tagit hit för många personer. Det finns inte bär. Jag behöver ingen lön, jag vill bara slippa att betala skulden.
- När de från företaget pratade hemma sade de att det var jättemycket bär och pengar. De sade att vi inte behövde oroa oss för skulden.

Luleå kommun har fått dra igång sin krisorganisation på grund av att ett antal thailändska bemanningsföretag trampat i klaveret. Det skämmer ut bärbranschen.
Då kommunens företrädare ringde till de camper i Västerbotten där plockarna bor så lade företagets representanter på luren. Företagen visste inte ens var deras kontrakterade plockare var, kom det fram på en presskonferens i stadshuset. Det råder kaos och det skämmer också ut bärbranschen.
De strejkande plockarna såg ut som meniga i en hemlös armé då de klev av bussen och vandrade in i idrottshallen på Kronan. En ung man kom i röd damkappa. De flesta hade brokiga vinterkläder. De gick mot ännu en natt i en gympasal.
- Det är väldigt tråkigt att läsa om deras situation. Hjärtskärande, sade busschauffören Joel Sandström.
Rykten om beslagtagna pass och nycklar. Oro, ilska - och stark hemlängtan.

Om inte det här ordnas av branschen krävs samma märkning på blåbärssylten som många letar efter på kaffet och bananerna. Rättvisemärkta produkter är till för att förbättra arbets- och levnadsvillkoren i utvecklingsländer. I bärplockarvärlden verkar Sverige vara ett utvecklingsland - det var bilden i Luleå i går. Här har människor som Napahonkanoke Paopan hamnat i skuld för att de ville arbeta.