Få skivor spelades lika ofta i mitt pojkrum som Rattlesnakes av Lloyd Cole and the Commotions. Här fanns gnistrande popmelodier, ringande gitarrer och en cool sångare som flirtade med film- och litteraturhistorien i var och varannan textrad.
Tillsammans med Paddy McAloon (Prefab Sprout), Edwyn Collins (Orange Juice) och Morrissey (The Smiths) var Lloyd Cole ljuset i mörkret när MTV visade Dire Straits Money for nothing en femtioelfte gång.
- Vi ville göra ett tidlöst album som kunde jämföras med de verkligt stora, som The Byrds eller Bob Dylan. Som skiva utgiven 1984 står den sig mycket bra. Det var The Smiths, Prince och så vi som gjorde det årets bästa skivor. Känns fortfarande fint att säga det, säger Lloyd Cole på mobiltelefon i Cottage Hotel i Luxemburg.
"Föredrar gammal country"
I manchesterbyxor, svart polotröja och med studentbiblioteket fullt av filosofiböcker blev Lloyd Cole själva sinnebilden för den akademiske popstjärnan.
- Jag brukade skämta om det där. Jämfört med Billy Idol framstod jag som intellektuell men jämfört med en riktig intellektuell var jag bara en simpel popsångare.
Som musiker var han inte alltid bekväm med att kallas "smart" eller "teoretisk".
- Mina låtar var enkla. Andra hade ett ackord för varje ny ton i melodin, så fungerade inte jag. Som ung lyssnade jag på Miles Davis och tänkte att det är så mycket mer intellektuellt högtstående än pop. I dag föredrar jag gammal country med tre ackord. Kris Kristofersson är en stor hjälte, även om jag förstås gillar Miles också.
Gillar korsord
Det var främst texternas myriad av referenser som förstärkte Lloyd Coles intellektuella image. Rader som "She looks like Eva-Marie Saint in On the Waterfront/She reads Simone de Beauvoir in her American circumstances" var inget som, säg, George Michael någonsin skulle sjunga i Wham!.
- Referenserna fanns där med ett syfte, ett ekonomiskt sätt att skapa en levande bild i lyssnarens huvud. Min egen favorit var nog "Grace Kelly car". Du ser den sportbilen framför dig direkt - hon åkte inte omkring i en Ford Escort i södra Frankrike, du vet...
Mycket handlade om att leka med ord, som i balladen Are you ready to be heartbroken? där författaren Norman Mailer obehindrat rimmades med "tailor".
- Och att nämna Arthur Lee (sångare i psykedeliagruppen Love, reds anm) var bara en omskrivning för sånger om kärlek. Jag har alltid gillat korsord, säger Cole.
Ett krossat hjärta?
Just Are you ready to be heartbroken? blev en evig favorit bland fansen, liksom hos Cole själv.
- Med den hittade jag något eget, låten gav mig stort självförtroende. Samtidigt trodde jag länge att jag inte skulle lyckas skriva en lika bra sång igen.
Kan vi någonsin bli redo att få våra hjärtan krossade?
- Det är en motsägelsefull, nästan pervers titel. Du är redo först när du upplever total lycka. Kärlek handlar om att hoppa från scenen och hoppas att någon tar emot dig.
Vilket du har gjort?
- Well, jag gifte mig. Sedan dess har jag sårats och omtumlats. Sånt är livet.
Familjeliv med golf
I slutet av 80-talet lämnade Lloyd Cole sitt The Commotions och hemlandet England för en solokarriär i USA, där han träffade sin blivande hustru och blev kvar.
Sedan länge lever han i en stillsam familjetillvaro med golfspelande, två tonårsbarn och hus i Boston, Massachusetts. Inte helt okomplicerat att kombinera med turnerandet och låtskrivandet, något som delvis berörs i nya sången Writer’s retreat.
- Ibland behöver jag distans till vardagen för att kunna skriva om den. Det är knepigare att stå mitt i alltihopa. Men det där med låtskrivande är svårt. Ibland kommer det som ett fritt flöde och ibland inte alls, vilket kan vara oerhört frustrerande.
Är du fortfarande brittisk i ditt sätt att skriva låtar?
- Jag slutar inte vara engelsman, tvärtom kan det förstärkas av att bo i USA. Du hör fortfarande en återhållsamhet hos mig, som hos andra europeiska låtskrivare. The Commotions var aldrig, säg, R.E.M eller Dinosaur Jr, som kunde rocka med sina gitarrsolon... Jag är intresserad av att vara koncis.
Fyllde 50 i vintras
De senaste tio årens skivor har varit lågmälda och avskalade, nästan minimalistiska singer/songwriter-album, skapade mestadels i hemmastudion.
Men på kritikerrosade, starka sångsviten Broken record - delvis finansierad av fansen via en insamling på Lloyd Coles hemsida - skapade han åter musik med fullt band.
- Sångerna passade bäst för det, jag ville ha riktiga trummor och en basist igen. Och jag är glad över reaktionerna på skivan, inte minst i Sverige var recensionerna fantastiska.
Och så fyllde du 50 år i januari. Stort grattis, mr Lloyd Cole!
- Jag vet inte om det är något att gratulera. Jag har haft en "medelålderskris" sen jag blev 40 år. Men det känns okej, även om jag har lite ryggont. Ett av problemen med att bli äldre är att hjärnan fortfarande funkar medan kroppen inte riktigt gör det längre, säger Lloyd Cole.