Hon jobbar i dag deltid som kommunikatör, grafisk formgivare och utställningsansvarig i Teknikens Hus.
– Jag har ett rum hemma i bostaden där allt målande sker. Skapandet som konstnär är min lilla fristad. Jag är på ett ställe där jag inte behöver tänka på tiden, säger Anna Almqvist.
Hon berättar att hon målat mer koncentrerat sedan 1996.
– Jag har alltid målat, även som liten flicka. Efter gymnasiet gick jag ett år i konstskola, men jag är väl mer eller mindre självlärd, säger Anna.
Hon har alltid tyckt om att måla natur, blommor och växter.
– Allting som jag målar kommer ur fantasin, jag målar inte av saker. För några år sedan målade jag mer människor. Jag målade en kvinnogestalt väldigt länge som jag sedan blev färdig med. Från kvinnokroppen gick jag över till inre organ istället som blev en abstraktion av min egen kropp. Växterna som jag målar i dag har alltid representerat helande som man kan göra till sig själv, säger Anna Almqvist.
När hon målar använder hon sig av en väldigt "pillrig" teknik.
– Jag lägger små prickar i lager och lägger tunt med färg på. Det går väldigt långsamt men det är lite poängen. Jag tycker om att sitta länge med saker och låta det sakta växa fram. Jag har stenhård kontroll. Jag låter aldrig färg rinna som är vanligt när man målar i akvarell.
Hennes tavlor har inga titlar utan det får det datum när verket är klart.
– Jag ser konstverken mer som dagboksblad. Titlar skulle bli för konstruerat för mig. Den dagen de är färdiga får de ett datum. Det blir lättare att hålla isär dem då, för annars skulle alla tavlor få samma titel.
Hon ställer ut 18 tavlor, både större och mindre på Bodens konsthall som blir hennes sjätte separata utställning.
– Jag ställer ut med två-tre års mellanrum och de här tavlorna har aldrig visats tidigare. Det som är nytt från tidigare är de runda och ovala bilderna i litet format, små titthål in i växtligheten och ut på andra sidan, mot ljuset som alltid finns där, säger Anna Almqvist.
Blir du aldrig less att måla samma tema?
– Nej, än känner jag för att fortsätta. När jag känner att jag är klar så blir det inget mer. Men jag är inte där än. Så jag kan bara måla på, säger Anna Almqvist.