Konstmuseet i Norr kunde ha fått en bättre start. Problemen hopade sig snabbt: En chef som inte verkar hantera situationen. All personal har varit eller är sjukskriven. Två har sagt upp sig. Dessutom ska det sprillans nya museet renoveras ...

Ändå är detta kanske inte något av det värsta, ty det stod sverigedemokraten Marianne Sandström för. Hon vill stoppa skattemedlen till konstmuseet. Länskollegorna i Kalmar län har gjort detsamma.

Enligt SD är modern konst inte något som samhället ska stödja.

Artikelbild

| Konstnärerna Pekka och Teija Isorättyä med konstverket "Mechanic Wolf" under invigningen av Konstmuseet i Norr 2018.

Snarare förordas monokultur.

Smaka på det ordet. Hur kul låter det?

Tillbaka till det gamla, till det som en gång varit. Men hur ser den tidsresan ut? Är den ens önskvärd?

En läkare, som undersökt oss, kan definiera sig som socialdemokrat eller liberal, vara muslim samt stolt över sitt ursprung liksom över sitt nya hemland och dessutom uppskatta modern konst. Vad är fel? Vad ska bort?

SD tycks tro att kulturarv är något statiskt, som kan dammas av då det behövs. Tanken slår dem inte att den moderna, fria konsten är en del av det lager som kommer att läggas till på tidigare kulturarv.

Den äldre, historiska konsten är många gånger bekväm att förhålla sig till. Dylika tiders överskridanden av tabun och gränser gör kanske inga större intryck i vår samtid. Dessutom är konstnärerna ofarliga för vår tid eftersom döda konstnärer inte väsnas.

Samtida konstnärer är jobbigare att ha och göra med och ska så vara. De har inte i uppgift att stryka något trivsellager över vår tillvaro, utan ska på olika sätt granska och belysa den. Få oss att reagera och förhoppningsvis reflektera.

Monokulturer har inte dragit sig för att upprätta listor på icke önskvärda existenser och inslag. Dessa listor behöver inte vara digitala eller på papper. De är livsfarliga redan när de får fäste i våra tankar. Var det inte i monokulturens namn det gjordes rasbiologiska undersökningar?

Om kultur överhuvudtaget ska vara någonting bör den göra det obekvämt för de ostörda och bekvämt för de störda.