Det vilar något kontemplativt över Marjolaine Lombards måleri. En stämning av eftertanke, men kanske också en väntan på något annat. För det hon målar är utomhusbassänger under vintertid och kvällstid. Övergivna platser som periodvis befinner sig i medvetandets periferi.
Det är lyriskt och finstämt, samtidigt som det på ett plan är det mycket realistiskt i sin skenbart dokumentära hållning.
På ett annat plan känns bilderna surrealistiska och då handlar det om platsens funktion.
För vad är en utomhusbassäng om vintern?
Tom. Befriad från folk, liv och rörelse. En ickeplats, på samma sätt som slalombacken som blir det i samband med snösmältningen. Dess funktion har helt enkelt tillfälligt upphört och förmedlar bara en förnimmelse av det som platsen egentligen används till.

Lombard blandar stora och små verk i det lilla galleriet. Men hennes måleri gör sig bäst i det större formatet, där motivets arkitektoniska kvalitéer och ödslighet blir tydlig, medan de mindre verken inte når samma uttryck.
Hon målar med tunn oljefärg och i lager efter lager bygger hon upp sina bilder genom att lägga till och dra ifrån och därigenom skapas en transparens i bilderna.
Hon har en tydlig känsla för stämningarna och ibland sällar hon sig till traditionen av svenskt skymnings- och blåmåleri, till exempel i verk som Twilight. Och målningen Think of nothing blir en tydlig representant för det kontemplativa i hennes måleri, genom sin stillsamma och påtagliga rumslighet.
Det är något närmast "hammershöiskt" över bilden genom den intensiva lågmäldheten. Det är en bild att försjunka i och som på ett påtagligt sätt slår an tonen för utställningen, som skapats av en konstnär med starka poetiska kvalitéer.