Den stod där i 30 år. Den 23 meter höga silon på Hulkoffgården i Korpikylä har inte gått att missa för någon av de förbipasserande på riksväg 99 mellan Haparanda och Övertorneå.
Men nu är den på väg bort. Flera omfattande bränder har förstört silon och fodret som förvarades i den. När försäkringspengarna damp den dök också chansen att montera ned silon upp.
– Det var det bästa sättet att förvara och göra ett kvalitetsfoder till djuren. Det är en epok som går i graven, upplever jag. Just den här formen av jordbruk försvinner, säger Pia Hulkoff.
– Det är ju kanske inte så modernt. Eller det är fortfarande väldigt modernt, men man borde hitta bättre tekniker med billigare drivmedel.
Även om en silo är dyr och föga lönsam för ett krympande lantbruk är det med sorg Pia Hulkoff ser hur fler och fler lagrar sitt foder i platsbalar.
– Av miljöskäl är jag inte så glad i plasthanteringen. Och också att kvaliteten är lite ojämn. Det är väldigt beroende på hur man tar hand om det.
Silon har gett gården fint foder i flera decennier och dessutom sparat på den mänskliga fysiska insatsen.
– Man kom ifrån det här med att skotta in och skotta ut. Och visst har vi varit stolta över att vi har haft den här. Så nog känns det lite vemodigt.
Hulkoffgården har i nuläget ungefär 25 nötkreatur som försörjer restaurangen. Men någon påverkan på verksamheten kommer avsaknaden av silon inte ha.
– Men däremot får vi vara mer noggranna när vi tittar på fodret som ges, att det håller bra kvalitet.