I tisdags stegade en beväpnad man in på ett kafé i Luleå. Han var ute efter den kvinna som han hade haft en relation med. Förhållandet hade tagit slut och nu ville mannen hämnas. Han sköt mot sin före detta partner. Tack och lov träffades varken hon eller någon annan person i kaféet. Kvinnan som mannen var ute efter lyckades ta sig till en närbelägen frisersalong där hon fick skydd. Mannen lämnade platsen i sin bil.
Polis larmades och mannen påträffades. Han kom ut ur sin bil och siktade mot polisen med sitt vapen. Polisen sköt då ett skott som träffade mannen i överkroppen.
Allt det där känner ni läsare förstås till sedan tidigare. Anledningen till att jag tar upp saken är massmediers sätt att rapportera om saken. Jag blir som kvinna oerhört upprörd när fokus riktas mot polisens skott mot gärningsmannen och inte det fruktansvärda faktum att mannen försökte mörda sin före detta partner och att fler personer dessutom svävade i livsfara.
Runt omkring mig hörde jag människor fråga sig när polisen skulle lära sig att sikta rätt och skjuta mot gärningsmannens ben istället för att skjuta på överkroppen och därmed åsamka större skada än nödvändigt. Däremot hörde jag ingen fråga sig när män skulle sluta misshandla och mörda kvinnor, när kvinnor skulle slippa att vara livrädda, när alla kvinnor skulle kunna göra slut utan att riskera att få sona med sina liv.
Att polisen skjuter mot gärningsmannens överkropp framstår för mig helt underordnat det faktum att denne man försökte släcka en kvinnas liv. Jag tänker också att mannen kanske skulle ha lyckats skjuta polisen om denne inte hade skjutit som han gjorde istället för att börja sikta mot benen. Jag är helt utan kunskap om polisens ”verkanseld” men jag tillåter mig att fundera omkring en medsysters öde.
Jag frågar mig: Hur mår kvinnan som kunde ha mist livet i dramat på Kronan? Vad tänker hon om hon tar del av massmediernas rapportering? Vad tänker andra kvinnor som har blivit föremål för mäns våld?
Det värsta sättet att rapportera hittar jag i en tidning som har en artikel med rubriken ”Beväpnad man sköts av polis” och en ingress som lyder: ”Polisen sköt verkanseld mot en beväpnad man i området Kronan i Luleå på tisdagseftermiddagen. Mannen träffades av ett skott och vårdas för livshotande skador på Sunderby sjukhus”.
En ”ingress” är det journalistiska namnet på det stycke som utgör början på en artikel och som trycks i kraftigare stil än den text som sedan följer. Det stycket ska spegla det allra viktigaste i artikeln. Tidningen som jag citerar ansåg det inte relevant att ha med att en kvinna varit nära att bli mördad. Nej det viktigaste var att polisen hade skadat gärningsmannen. I början av brödtexten – den text i tunnare stil som följer efter ingressen - skriver tidningen ”mannen som är i 50-årsåldern ska ha hotat en kvinna inne på ett kafé”.
Vadå ”ska ha hotat”? Ifrågasätter tidningen om kvinnan blivit hotad?
Jag blir fruktansvärt upprörd över hur utsatta kvinnor behandlas?
Jag efterlyser härmed en stor debatt om massmedias sätt att bevaka mäns våld mot kvinnor.
Inte minst vädjar jag till alla goda män i Norrbotten: Ta ställning för kvinnors rätt att slippa bli misshandlade och mördade. Starta en rörelse som tar avstånd från män som utsätter kvinnor för våld. Visa att ljuset kommer från norr! Gör er till förebilder för män i hela landet – och världen.
Ge kvinnor frid!