Varifrån den egenskapen kommer vet jag inte med säkerhet, men antagligen har jag fått mycket av skaparkraften från min innovative sambo Karl-Gunnar som lämnade det jordiska en vacker pingstdag endast 46 år ung.

Glömmer aldrig

Varför nämna det nu? Jo för att en sådan svår och genomgripande händelse följer med en hela livet ut. Numera påminns jag också ofta om att en hjärtinfarkt inte med bestämdhet innebär döden, vilket var det som för det mesta gällde tidigare. 

Artikelbild

| Marianne Berglund

Bland många saker som han uppmuntrade mig med, var när han såg vad mitt intresse för foto betydde, och därför köpte mig en ny kamera, en Olympus 2 tillsammans med en rad olika originalobjektiv. 

Det fritidsintresset, som jag även har haft stor nytta av i jobbet som journalist, gjorde att jag ännu mera från den stunden, fotograferade i stort sett allt runt omkring mig. Så har det sedan fortsatt och med bättre och bättre kameror har intresset resulterat i en ganska omfattande produktion av böcker, almanackor, vykort, förstoringar, bildspel med mera.

Verkade lockande

I våras valde jag, som 71-åring, att lämna jobbet på Haparandabladet. Tiden efter det har inte varit mindre intensiv, med först ivrigt skapande och sedan försäljning av egna produkter. Nu när det allra mesta för tillfället är sålt finns tid för annat. När jag bevistade premiärvisningen av filmen Konsten att fånga en dröm med Gunhild Stensmyr och hennes planerade Konsthall Tornedalen, blev jag tillfrågad om jag ville skriva för Norrbottens Media. Det gällde den här Övertorneå Bloggen som du just nu läser. 

Artikelbild

| Marianne Berglund

Min vana trogen tyckte jag att det lät kul. Tänkte att jag inte behöver känna något tvång att skriva, men några jobb har jag förstås redan inplanerade och skrivna. Det innebär också att jag får chans att göra det som jag har gjort allt sedan journalistexamen 1982.

Det började på Kuriren

Artikelbild

| Marianne Berglund

Men faktiskt skrev jag redan på 1970-talet i Kuriren, som senare blev min arbetsgivare, och även i NSD, där jag erbjöds sommarjobb direkt efter utbildningen, men tackade nej. Första frilansjobbet på Kuriren var tre helsidor om Viktor Henriksson, en pionjär inom fotografi som skänkte flera hundratals glasplåtar till Överkalix kommun. Han identifierade personerna på bilderna och jag skrev ner uppgifterna. 

Det gav tillfälle till fin gemenskap och jag spelade också in en lång intervju med honom där han bland annat läste innehållsrika, varma dikter som han hade skrivit.

Artikelbild

| Marianne Berglund

Inga krav på uppföljning

Tillbaka till den här Bloggen Övertorneå 360 som jag blev tillfrågad om vid precis rätt tidpunkt. För visst känns det fortfarande kul att skriva till läsare via media. Inte minst med tanke på alla frågor som jag fått om jag ändå inte ska skriva om än det ena och än det andra. Jag har svarat att min tid på Haparandabladet är slut, men nu kan jag lova att skriva via bloggen utan att ställa några egna krav på uppföljningar av nyhetskaraktär. 

Artikelbild

| Marianne Berglund

Min första artikel som handlade om Helmi Aho Berggård och hennes bok blev en impulsiv grej under julmarknaden i Hedenäset. Den fick mig att gå hem och hämta kameran.

Minst två sidor av allt

Artikelbild

| Marianne Berglund

Nu har jag presenterat mig för er som inte redan kände mig. Om framtiden vet vi egentligen ingenting. Det är bara den stund som just nu är som vi någorlunda har koll på och till viss del kan bestämma över. 

Jag avslutar med ett annat konstaterande som jag sagt ett otal gånger i min roll som redaktionschef: Vi ska veta att allt som vi skriver om har minst två sidor. Det lär man sig om inte annars så när man intervjuar båda parter som befinner sig i någon form av konflikt med varandra. 

Artikelbild

| Marianne Berglund

Det sägs för övrigt att journalister skriver enbart negativt, men så är det ju inte. Hur många artiklar har inte varje journalist skrivit där olika personer framhävts i positiva sammanhang. Tänk på det nästa gång du säger att journalisterna skriver enbart om elände och negativa saker.