Det är en samling lågmälda men ändå så genialiska målningar. Färgerna tunna som flor och nyanserna är så små, så små. Ofta är det nyanser av vitt som vibrerar på duken.

Målningarna, som sällan har något motiv utan mer är uppbyggda av ljusa ytor, kan påminna om ett naket kaklat rum, ett schakt, ett scenrum eller ljusskiftningarna man ser genom en halvt nerfälld persienn. Det är det avskalade och de små nyanserna som väcker ögats nyfikenhet.

Denna tomhet kan vara vilsam men också störande. En snedställd linje i en bild kan vara så lite vinklad att det knappt märks – ytterligare ett sätt att retas med oss människors lite fyrkantiga sinnen som vill ha räta vinklar. Våra hjärnor vill ju liksom alltid skapa logik, ordning och reda.

Artikelbild

Ur bildserien "The notes he left behind".

Ett annat exempel på den hemlighetsfulla tonen är en bild som har titeln ”Only memories remain”. Där kan man se något slags uppvikta hörn, flikar i en brun färgton. Vad symboliserar det kan man undra – kanske att vända blad?

En bildserie med titeln ”The notes he left behind” har rutnät, linjer och optiska villor man kan stirra på en lång stund och ändå inte bli klok på. Och det är just det som är så skönt, här presenteras inga svar i bilderna utan man får själv associera fritt. Kanske syftar titeln till någon okänd vetenskapsman som djupdykt ner i geometrin utan att finna svaren?

Det är bra när även titlarna är lagom hemlighetsfulla. Bara någon gång har konstnären fallit för frestelsen att säga för mycket, som i titeln ”The poet meets the haircut”. Har han en gång nämnt ordet frisyr, ja då ser jag inte annat än en frisyr i bilden.

Magnus Svensson är född 1977 och utbildad vid Gerlesborgsskolan samt vid Umeå och Malmö konsthögskola. Han är för närvarande konstlärare på Sunderby Folkhögskola.