Pumla, substantiv ~n pumlor (provinsiellt) = julgranskula. Så står det i Svenska akademiens ordlista från 2015.

– Jag har bekanta som arbetar med att ta fram vilka ord som ska tas in i Saol och de berättar att de genom åren fått väldigt många brev från föreningen Pumlans vänner som hävdade att ordet bara måste in i ordlistan. Och i nyaste upplagan så tog de faktiskt med ordet, vilket är ganska ovanligt. Ord som är så begränsade geografiskt brukar inte komma med. Så Pumlans vänner har en enorm kraft, säger språkexperten Rune Westerlund.

Att använda ordet pumla om julgranskulor är helt och hållet norrbottniskt.

– Jag är från Västerbotten och hade aldrig hört det förrän jag flyttade hit för 50 år sedan, säger Westerlund.

– Det är väldigt begränsat till Norrbotten. Det var någon som gjorde en miniundersökning och konstaterade att "gränsen" för där ordet används går någonstans vid Jävre. För övriga landet är pumla helt obegripligt när det handlar om julgranskulor. En pumla är där istället en sorts glaskula som man använder som flöte när man metar.

En del läsare hävdar att det varken heter pumla eller kula utan polla?

– Polla är en dialektal variant på pumla. I Piteåordboken så betyder "pòoll" eller "polla", kula eller bubbla. Det är ett ljudassocierande ord, man känner när man uttalar det att det är runt. Ungefär som med ordet "skvittra" – som för övrigt många norrbottningar tror är standardsvenska, men det är högst regionalt – där man riktigt hör hur det stänker.

Läs mer: Pumlans bästa vän