I likhet många andra bedömare pekar LO-ekonomerna på att det sker en avmattning på arbetsmarknaden. De räknar med att arbetslösheten kommer att stiga till över sju procent under 2020.
Därför anser LO-ekonomerna helt riktigt att det nu krävs stora tillskott till den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det behövs helt enkelt mer pengar för att ge fler arbetslösa tillgång till arbetsmarknadsutbildning eller subventionerade anställningar.
Just nu går dock utvecklingen åt fel håll. Till exempel har extratjänsterna, som varit en lyckad arbetsmarknadsåtgärd för många, blivit föremål för stora neddragningar. Ungefär en tredjedel av extratjänsterna har försvunnit jämfört med slutet av 2018 – ett direkt resultat av M- och KD-budgeten som antogs i riksdagen i slutet av förra året.
Det är förvisso sant att extratjänster, gröna jobb, beredskapsarbeten, lönebidragsanställningar och andra arbetsmarknadsåtgärder kostar en slant för statskassan. Men det är inte heller gratis att människor går omkring sysslolösa och blir försörjda med A-kassa, sjukpenning eller försörjningsstöd.
Även sådana förhållanden har ett både ekonomiskt och socialt pris.
Visst, det är självklart bäst om alla får ”riktiga jobb” i det privata näringslivet eller den offentliga sektorn. Men i verkligheten finns en ganska stor grupp människor som har svårt att komma in på den vanliga arbetsmarknaden. I regel handlar det om människor som inte har tillräckliga kvalifikationer för de lediga jobb som finns eller har någon form av krämpa.
Därför behövs olika former av subventionerade anställningar, Samhall och Arbetsförmedlingens insatser.
Det är, trots allt, bättre att långtidsarbetslösa kommer ut i arbetslivet och gör en aktiv insats på extratjänst än bara uppbär bidrag för att klara tillvaron. En extratjänst ger lön för mödan, gemenskap med arbetskamrater och arbetslivserfarenhet samtidigt som människor får göra viss nytta.
För en del kan det även bli inkörsporten till ett jobb som undersköterska, elevassistent eller barnskötare.
På högerkanten har sådana arbetsmarknadsåtgärder ibland beskrivits som "pysselsättning, hittepåjobb och AMS-trams". Men det är rimligen ett bättre alternativ än att människor hamnar i sysslolöshet och utanförskap.
Därför finns goda skäl för såväl regeringen som samarbetspartierna L och C att lyssna på LO-ekonomerna. Det behövs en upprustning av den aktiva arbetsmarknadspolitiken och stödet till utsatta grupper på arbetsmarknaden.
Marknaden fixar inte allt.