LEDARE För 106 år sedan skrev pingstvännen Lewi Pethrus psalmen ”Löftena kunna ej svika”.

Varje vers avslutas med de starka orden: ”Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna, löftena de stå kvar.”

Jag kan inte låta bli att tänka på denna strof när jag följer de senaste turerna runt norrbottniska regionrådet Kenneth Backgård (SJVP).

Artikelbild

| Sjukvårdspartiet utlovade OBS-platser i samtliga 14 kommuner i länet och att återskapa ett fungerande BB i Kiruna.

Uppenbarligen har Backgård ett annat förhållningssätt till sina löften än Lewi Pethrus. För Backgård förefaller utfästelserna inte att vara lika heliga.

Inför regionfullmäktigevalet 2018 utfärdade Backgård och hans parti ett antal konkreta löften till norrbottningarna.

Det skulle bli OBS-platser i samtliga 14 kommuner i länet. I påkostade valannonser gav partiet besked om att återskapa ett fungerande BB och ”ett fullödigt sjukhus” i Kiruna.

Det utlovades två nya MR-kameror, större lönesatsningar, införandet av ortsplacerade distriktssköterskor plus en massa annat.

Beskeden lockade många väljare. 70 procent av Kirunaborna röstade på SJVP. I Arjeplog fick Backgårds parti stöd från 49 procent av väljarna. I Kalix var siffran 48 procent.

Partiet blev största parti i regionfullmäktige och tog makten genom att etablera ett samarbete med C och M. Backgård själv blev ny ordförande i regionstyrelsen – den högst ansvarige politikern i Region Norrbotten med ett rejält arvode för att kunna sköta uppdraget på heltid.

Nu – ett år senare – finns skäl att börja fundera på hur det går med alla storstilade vallöften.

Naturligtvis är det ingen som förväntar sig att Backgård skulle ha inrättat BB i Kiruna, OBS-platser i samtliga kommuner och en räcka nya distriktssköterskemottagningar på bara tolv månader. Däremot hade det väl varit rimligt att den nya regionledningen tagit ett antal steg för att förverkliga det sjukvårdspartistiska valprogrammet.

På något sätt borde det märkas när det gått snart en fjärdedel av mandatperioden.

Men icke. Tag bara hanteringen av OBS-platserna. Istället för att det blir fler OBS-platser i glesbygdskommunerna ser vi nu istället motsatsen.

Häromveckan rapporterade Piteå-Tidningen att de sex OBS-platserna i Arvidsjaur som hållit stängt under sommaren inte kommer att återöppnas under hösten.

Sedan tidigare har de tre OBS-platserna i Arjeplog stängts och arjeplogsborna blivit hänvisade till Arvidsjaur.

Det är en utveckling som går stick i stäv med Backgårds och Sjukvårdspartiets uttryckliga besked.

Även Sjukvårdspartiets väljarskara i Jokkmokk (36 procent av de röstberättigade 2018) har skäl att vara besvikna.

2 september kunde NSD meddela att läkarjouren vid hälsocentralen försvinner.

”Det är barnfamiljer och äldre som drabbas i första hand”, säger läkaren Markus Beland som är kritisk mot beslutet.

Samma dag kom dessutom en larmrapport från en grupp läkare i östra Norrbotten.

”Vi läkare i primärvården har inte förutsättningar att arbeta på ett patientsäkert sätt”, skriver de i ett brev till regionledningen.

Backgård anklagar oppositionsrådet Anders Öberg (S) för att ägna sig åt fulspel när han pekar på Backgårds svek mot glesbygdskommunerna.

Men det är inget fulspel. Det räcker med att läsa innantill i Sjukvårdspartiets eget valprogram. Det som nu sker – under Backgårds styre – står i bjärt kontrast till hans valbudskap 2018.

Hur regionrådet än vrider och vänder sig står han med rumpan bar.

Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna. Slutsatsen är i alla fall klar: Backgård lovade runt men höll tunt.

Taktiken – att höja rösten när argumenten tryter – håller inte.

Som ordförande i regionstyrelsen och representant för det största partiet i regionfullmäktige kan Backgård inte smita undan från sitt ansvar för de löften som nu överges.