Vi gör en tidsresa och hoppar tillbaka till Ättiotalet. Pojkarna har skapat Àrtpistoler och skjuter hÄrda gula okokta Àrtor pÄ oss flickor. Killarna ligger i buskarna som krypskyttar och det gÄr inte alltid att se dem. Det svider nÀr Àrtan trÀffar lÄret - men ondast gör det i magen. Stressen över att inte veta nÀr en gul hÄrd Àrta ska trÀffa mig - kan det hÀnda nÀr som helst och var som helst? PÄ vÀg till skolbussen? Hur ont kommer det att göra? Kommer jag börja grÄta? Kan jag bli blind om en Àrta trÀffar ögat? Pojkbus kallas Àrtskjutande av nÄgra oförstÄende vuxna - min Ängest negligeras - och dÀr och dÄ som liten flicka började min tystningsprocess.
Att jag inte helt och hÄllet fortsatte att hÄlla kÀften har med en modlig kvinnlig lÀrarstudent att göra.
Nu till tidigt nittiotal. NĂ„gra pojkar kommer pĂ„ att det Ă€r kul att ta tjejernas sudd. Det blir en jakt â en lek. Tjejerna försöker ha kvar sina sudd, pojkarna snor sudden och samlar dem som jakttrofĂ©er. Jag vill ha kvar mina fina luktsudd - men sĂ€ger inget. VuxenvĂ€rlden har signalerat till mig att det Ă€r sĂ„ hĂ€r pojkar agerar - pojkar Ă€r pojkar och deras lekar har mycket - mycket vidare grĂ€nser Ă€n flickornas. Pojkarna fĂ„r enligt normen ta mer plats och det ofta pĂ„ flickornas bekostnad. PĂ„ min bekostnad.
Men sedan hĂ€nder nĂ„got â lĂ€rarstudenten som har praktik i klassen accepterar inte! Hon gĂ„r inte med pĂ„ att pojkarna utan lov tar sudd frĂ„n skolkompisar. Det Ă€r inte OK. Hon markerar â alla stulna sudd samlas in och delas ut till de rĂ€tta Ă€garna .
DÀr och dÄ vÀcks nÄgot i mig.
Vetskapen om att man kan protestera mot nÄgot som kÀnns fel. Det kan till och med fÄ effekt. Mitt sudd Àr mitt sudd- inte nÄgot som bara kan tas ifrÄn mig av pojkar i en lek jag inte valt att vara med i. Felaktigt agerande kan inte bortförklaras som pojkbus.
Tystningsprocessen i mig avstannades. LÄngsamt började det ersÀttas av ett fortfarande pÄgÄende arbete att vÄga sÀga ifrÄn nÀr nÄgot inte Àr rÀttvisst.
Ăver tjugo Ă„r senare efter lĂ€rarstudentens agerande kommer ett betĂ€nkande frĂ„n regeringens utredare Svend Dahl dĂ€r mĂ€n och jĂ€mstĂ€lldhet utreds i âMĂ€ns livssituation - makt, sĂ„rbarhet och skilda villkorâ. DĂ€r stĂ„r det svart pĂ„ vitt hur viktigt det Ă€r att vuxenvĂ€rlden reagerar mot barnens ( ofta pojkarnas) âskojbrĂ„kâ och âmaktlekarâ. SĂ„dana "lekar" kan felaktigt uppfattas av vuxna som ett slags spel som killar och tjejer förvĂ€ntas delta i, men kan i sjĂ€lva verket vara sĂ„rande och fĂ„ allvarliga konsekvenser för bĂ„de flickorna och pojkarna. KrĂ€nkande beteende mellan barn Ă€r bland annat nĂ„got som kan kopplas samman med att flickor mĂ„r dĂ„ligt i skolan och bĂ€dda för att det dominanta "manligt" beteendet uppfattas som "rĂ€tt sĂ€tt" att vara pĂ„ bland barnen. Och att vara "manlig" kan innebĂ€ra en attityd bland elever ( och vuxna) att pojkar inte ska vara intresserade av att plugga och istĂ€llet för att lĂ€sa i lĂ€xboken kastar killarna sudd pĂ„ andra elever - som i sin tur fĂ„r sin studiero förstörd.
Roligt för vem?
Frejaskolan i Gnesta vÀgrade acceptera killars "skojbrÄk" (roligt för vem?) och tog tag problemen. Man införde nolltolerans mot alla former av "skojbrÄk" som pojkar Àgande sig Ät . Man diskuterade attityder och kön. Pojkarna - som innan arbetet lÄg under riksgenomsnittet - höjde sina betyg till över snittet. Skolans ledning sjÀlv ser en koppling mellan hÀndelserna. Och kanske nÄgon flickas sjÀlvkÀnsla stÀrktes?
SjÀlv brukar jag tÀnka pÄ den dÀr lÀrarstudenten ibland - pÄ hennes direkta pÄverkan och hennes vÀrdegrund att alla Àr vÀrda respekt och att icke OK beteende inte fÄr viftas bort med det förlegade pojkar - Àr pojkar argumentet. Hon stod upp för oss flickor - och Àven för pojkarna som fick grÀnser. Hon stoppade den pÄ började tystningsprocessen i mig. En enda mÀnniska agerande kan vara avgörande.