En av de skarpaste kritikerna Àr Thomas Söderlund, tidigare verksam inom Centern i LuleÄ men numera boende i Kalix. Hans inlÀgg pÄ sociala medier delas flitigt och pÄverkar debatten kring kommunens planer pÄ att stÀnga skolor.
Enligt Söderlunds utrÀkning hamnar LuleÄ pÄ en pedagogisk yta pÄ cirka 10,5-11 kvadratmeter per grundskoleelev om man genomför neddragningar motsvarande 2000 elever (se faktaruta).
Detta ska jÀmföras med den senaste statistiken frÄn mars 2019 dÀr LuleÄs grundskola noterar 14,4 kvadratmeter per elev i snitt. En tydlig minskning.
Men enligt LuleÄs skolchef Maarit Enbuske har kommunen inte anvÀnt sig av nÄgot nyckeltal nÀr man rÀknat fram överytan.
â NĂ€r man bygger nytt i dag sĂ„ utgĂ„r man frĂ„n en yta pĂ„ 9-10 kvadratmeter per elev men det gĂ„r inte att tĂ€nka sĂ„ nĂ€r det Ă€r gamla byggnader. Det finns massor av ytor som inte gĂ„r att nyttja effektivt. Vi har i stĂ€llet rĂ€knat pĂ„ verkligheten för att se vad som Ă€r möjligt. Tittat pĂ„ klassrum, grupprum, ventilation och antalet platser i matsalen exempelvis, och utifrĂ„n det gjort en kapacitetsplan. Den hĂ€r skolan kan ha 80 elever, den hĂ€r kan ha 450, och sĂ„ vidare.
Enbuske fortsÀtter:
â Vi vill inte ned till en viss kvadratmeter per elev utan vi vill anvĂ€nda ytorna sĂ„ effektivt som möjligt. JĂ€mförelser med andra kommuner visar att vi ligger högt i lokalkostnader. Men en viss överkapacitet mĂ„ste vi alltid ha.
Ăr ni sĂ€kra pĂ„ att ni rĂ€knat rĂ€tt pĂ„ överytorna?
â Ja, det Ă€r vi. Man kan titta pĂ„ RĂ„neĂ„skolan, till exempel. Den behövde inte byggas ut nĂ€r eleverna frĂ„n VitĂ„skolan flyttades dit.
Hur pÄverkas lÀrmiljöer nÀr ytorna krymper?
â Det Ă€r svĂ„rt att sĂ€ga nĂ„got generellt. Vi har redan i dag stora skillnader i vĂ„ra skolor. Exempelvis KlövertrĂ€skskolan har 6,1 kvadratmeter per elev. Det Ă€r egentligen för lĂ„gt. Jag hör frĂ„n personalen att det Ă€r svĂ„rt att organisera viss verksamhet.
Thomas Söderlund viker dock inte i kritiken.
â GĂ€llande behov av ytor I skolan sĂ„ handlar det helt om vilken ambition man har som skolhuvudman och synen pĂ„ vem skolan Ă€r till för, sĂ€ger han.
Söderlund hÀnvisar till kritik frÄn Arbetsmiljöverket, som LuleÄ fick 2015.
â De slog fast att de rĂ„dde stora arbetsmiljöproblem pĂ„ grund av att barn med sĂ€rskilda behov inte fick det stöd de har rĂ€tt till. Exempelvis, för att barn med sĂ€rskilda behov skall kunna fungera och fĂ„ sin skolgĂ„ng krĂ€vs att stora klasser kan delas upp i mindre och Ă€ven att det ges förutsĂ€ttningar för en till en-undervisning.
Han fortsÀtter:
â För att det skall vara möjligt krĂ€vs klassrum och god tillgĂ„ng till arbetsrum och grupprum och att de Ă€r utformade med vĂ€ggar. En Ă„tgĂ€rd dĂ€r man nu lĂ€gger ner mĂ„nga skolenheter och trycker in fler barn pĂ„ en betydligt mindre yta kommer att försvĂ„ra möjligheten till anpassningar efter elevernas behov.
Söderlund krÀver en konsekvensanalys för hur den pedagogiska lÀrmiljön pÄverkas i de enheter som ska ta emot barn frÄn de nedlagda skolorna.
â Men nĂ„gon sĂ„dan tror jag inte Ă€r gjord. Min absoluta uppfattning Ă€r att skolan i LuleĂ„ behöver de lokaler man har idag, sĂ€rskilt med beaktande av de kommande Ă„rens förvĂ€ntade tillvĂ€xt.
â Det stöd vi Ă€r skyldiga att ge elever ser olika ut utifrĂ„n behov, men har ingen automatisk koppling till lokalytor och kvadratmeter per elev. Det handlar mer om arbetssĂ€tt, förhĂ„llningssĂ€tt, hjĂ€lpmedel och organisation, sĂ€ger Maarit Enbuske.
