Får- och getuppfödaren Marita Nordström kom till Vitå för fem-sex år sedan och har växelvis jobbat som fritidspedagog i Råneå och på Vitåskolan de senaste åren.
Precis som för kollegorna kände hon sorg över att fredagens skolavslutning sannolikt också blir den sista.
– Vitåskolan är ett föredöme för alla skolor i Sverige. Människor mår inte bra i större skolsammanhang, det är som att sätta för många djur i en för liten bur.
Och Marita Nordström manade till fortsatt kamp för Vitåskolan.
– Vägra skicka iväg barnen till Råneå i höst. Om alla gör det, kan det kanske lösa sig ändå.
Blir du kvar i Vitå?– Vi kämpar på jag och min get, men detta är ett slag för utvecklingen i byn. Kommunen lägger ner landsbygden när de gör såhär.
Ann-Sofi Lundenor har jobbat i köket på skolan i uppemot tolv år, är själv uppvuxen i bygden och har gått på Vitåskolan.
– Det känns fruktansvärt en sån här dag, skitjobbigt.
I stället har hon fått erbjudande att börja jobba på Antnässkolan, sex-sju mil söderut.
– Jag har till på måndag på mig att fundera. Det lutar åt att jag lämnar in min avskedsansökan. Det känns inte roligt att jobba åt Luleå kommun. Att pendla tär på hela tillvaron.
Läraren Louise Rönnbäck, som har undervisat 4-6 på Vitåskolan, hade svårt att hålla tillbaka tårarna.
– En sorglig dag, många sömnlösa nätter. Ändå måste vi vara positiva inför eleverna.
Hon tog över pappans föräldrahem i Vitå för nio år sedan och har jobbat på Vitåskolan i fyra år.
– En fantastisk tid. I mitt yrkesliv har jag aldrig upplevt samma samhörighet mellan elever, personal och föräldrar.
För skolnestorn Karin Andersson, som har jobbat på Vitåskolan sedan 1997 och före var föreståndare för förskoleverksamheten i bygden, var det dubbla känslor.
– En skolavslutning blir man alltid rörd av, men nu kändes det verkligen som ett avslut. Jag hade hoppats att Vitåskolan skulle få finnas kvar. Att gå skola i ett litet sammanhang där man har en god relation med alla elever lägger grunden för en god kunskapsinhämtning, ett gott lärande.
Under avslutningsveckan har personal från kommunen varit till skolan för att märka upp vilka möbler som ska tas med till Råneå.
– Dagen därpå var flyttbilarna här. Allt går så oerhört fort. Men vad händer med våra gamla möbler om skolan ändå får vara kvar? undrar Karin Andersson.
Hon lovordar samtidigt engagemanget hos föräldrar i bygden som ordnar fotbolls- och innebandymatcher med eleverna, fixar datorer och annat.
– Det stöd som finns här, hittar ni ingen annanstans. Man gör saker tillsammans med barnen, den andan har vi på Vitåskolan. Och ungarna älskar när de vuxna är med, säger Karin Andersson.