En glittrande blick i toakön. Den stannar kvar som ett av många fina minnen från Folkets hus i Kalix. Där stod jag för en vecka sen och damen framför mig, i den eleganta svarta klänningen, vände sig alldeles strålande om bara för att dela med sig av sin uppenbara glädje: "Tänk…en riktigt gala, en gala i Kalix!" Lika lycklig som Askungen på bal och jag förstår henne.

För var det sanna mina ord en gala med alla de faktorer som behövs: många människor, kändisfaktor, superb mat, underhållning och glädjetårar. Glädjetårarna var mina. De kom upp i ögonen när Alexander Majorov blev korad till Årets Junior i Norrbotten under Norrbottens Idrottsgala, den första i sitt slag. Konståkning är en stor sport i världen men liten i Sverige. Jag blir fortfarande blank i ögonen när jag inser att Norrbotten faktiskt förstått vad det innebär att ha en sådan kille här i norr. Genom att döttrarna är hans träningskompisar känner jag Alexander en aning. Han må vara född i St Petersburg men han är typisk norrbottning i det att han inte är den som strör superlativ omkring sig. Men det var en sällsynt nöjd ung man som åkte hem från Kalix. Stolt över utmärkelsen, nöjd med sällskapet vid bordet (Charlotte Kalla) och musiken. "Den bästa gala jag varit på", recenserade Alexander. Jag håller med. De galor jag varit på är å andra sidan lätträknade.

Må det vara kuriosa och historia vid det här laget, men lördag för en vecka sen vaknade många av oss i Norrbotten till blöt snöstorm. Vintern tog ett gravt återfall. Jag hade dock bestämt mig för en morgonjogg att inleda helgen med och så blev det. Snön piskade i ansiktet så jag bokstavligt talat fick blunda samtidigt som jag för min inre blick frammanade bilder av den röda, den silvriga och den guldglittrande. Mina tre festklänningar som alla hängt med i några år, men det är ju inte precis så jag sliter ut dem med tanke på festfrekvensen. Nu var den stora frågan - vilken skulle det bli när jag nu äntligen skulle få gå på gala. Som den obotliga kommunikatör jag är så delade jag med mig av denna lilla scen, via det sociala medium som snart har sina serverhallar på plats i Luleå. En kommentar efter mitt inlägg handlade om att det för personen ifråga minsann inte skulle bli någon gala under kvällen. Bara ännu en kväll i soffan med identitet som "en i arbetslöshetsstatistiken". Jag tolkade det som att han i den stunden upplevde mig som en närmast cynisk kontrast - en glassare som skulle ut i nöjeslivets glittrande virvlar till skillnad från honom.

Det går inte en dag utan att jag faktiskt påminner mig själv om hur priviligierad jag är. Dels för att jag inte bara har ett jobb utan dessutom ett som jag tycker är roligt. Men kanske framför allt för att jag har mina barn som gör att jag får älska precis så mycket som jag är ämnad att älska. Barn som gör att jag engagerar mig i föreningslivet med ideellt arbete och det var faktiskt så jag hamnade på idrottsgalan, som en osedvanligt glamorös del av föreningsengagemanget. Och det var verkligen glamoröst! Jag satt i baksätet på vår lilla Opel och lekte limousine tillsammans med mamma Majorov och öppnade en mini-flaska bubbel på väg till galan i Kalix. Bara för att ha gjort det en gång i livet. Och vi skrattade när vi faktiskt gled om en riktig limousine i snömodden, kanske med Charlotte Kalla som passagerare. Hela kvällen var guldkant så det skrek om det och det blev för övrigt guldklänningen bara för att stryka under känslan.

Men det går inte att bygga välbefinnande på galor. Det krävs säkrare och mer regelbundna kickar än så. Och faktiskt, en minst lika stor endorfin-rush som kvällen innebar fick jag när jag betvingade snöstormen och min egen lättja under min morgonjogg. Det kostar ingenting. Man behöver inte vara inbjuden. Men man måste ta sig ut från soffan och vara villig att ta kampen med sitt svagare jag. Men den som gör det belönas. Och det har inget med att göra med om du är elitidrottare, arbetslös eller verkställande direktör. Det handlar om biologi. Biologin må vara skoningslös och orättvis när det handlar om förutsättningar och talang inom den elitidrott som huvudsakligen exponerades på galan. Men rättvisast i världen när det handlar om motion och belöningen välbefinnande.