Hon hade gjort upp schemat inför lördagens spelning, utanför hamnfestivalen, och var egentligen upptagen. Trots det gjorde hon inget större motstånd när hon kidnappades.
– Jag var tvungen att följa med, säger hon efter att ha fått ta emot priset på scenen. En kattskulptur gjord av Katarina till Katarina. (red anm. Katarina Skarin, Galleri lillasyster)
Hon trodde sig inte vara aktuellt som Årets bluesperson eftersom hon "bara är en trummis". En som sällan får de stora rubrikerna.
– Jag är chockad och glad att pappa är här, sade hon i sitt tacktal.
Efteråt berättade hon att hon hållit på med slagverk i 35 år, varav 27 år inom bluesfacket.
Tillsammans med pappa Bruno Larsson minns de tillbaka i tiden. Som när dottern vid tolv års ålder ville lära sig virvelteknik. Något som inte var så lätt då familjen bodde i en lägenhet och pappan ofta var ute och spelade.
När hon var 17 år spelade hon och dåvarande bandet in sin musik på ett kassettband.
– Pappa tyckte att det lät för forcerat, säger Katarina Pettersson.
Vidare berättar hon att hon spelade gitarr när hon var tio, men drömde om att bli nya Charlie Parker.
Vad tycker då fadern om att dottern prisas?
– Hon är acceptabel, säger Bruno Larsson som snart fyller 75 år.
Efter lite firande bakom kulisserna är det dags att ge sig av till den väntande spelningen.
– Kul att få uppmärksamhet, att kompet får det. Det här kan jag leva länge på.