Vissa idéer är så genialiska att när de äntligen materialiserats måste man ställa sig frågan: Varför har ingen tänkt på det här förut? Till den kategorin banbrytande synergier hör definitivt samarbetet mellan bandoneoninsten Mikael Augustsson och Norrbotten Big Band.
De har under årens lopp bjudit sin trogna publik på många höjdarkvällar. Den här rankas definitivt topp 10 bland dessa. Mikael Augustsson är lika trevlig småpratare i mellansnacket som skicklig bandoneonist, kompositör och arrangör. Den argentinska tangon och annan musik från landet i Sydamerika tas till helt nya höjder.
Olle Linder bakom trummorna framkallar hypnotiserande rytmer på sina olika slagverksinstrument. Särskilt solot på handtrumman pandeiro måste framhävas. Och den unga estländska pianisten Britta Virves är ett fynd bakom tangenterna. Likaså orkesterns nye fastanställde trombonist Michał Tomaszczyk. De bjuder båda på finfina solon. Så också gamla bekantingar som Magnus Ekholm, Danne Johansson, Jacek Onuszkiewicz, Bosse Strandberg, Janne Thelin, Mats Garberg, Robert Nordmark och Petter Olofsson. Och Pelle Grebacken visar att blockflöjten har sin naturliga plats inom jazzen. Och vi får även veta vilken melodi på instrumentet som är mest irriterande när man spelar biljard. Bara en sådan sak.
Men kvällens främste solist är ändå Augustsson själv. Bandoneonen får till fullo flera tillfällen att visa upp sig. Arrangemangen, både på egen musik och sådant från Astor Piazzolla och andra argentinare, är kongeniala. Likaså de egna kompositionerna. Hemtamt rör vi oss mellan olika genrer, stilar och epoker. En beställning från en kammarmusikfestival på bandoneonmusik som inte var tango ger oss Asbeig. Musik influerad av Astro Piazzolla, Béla Bartók och Igor Stravinskij.
Det bjuds på två täta fullmatade set med en välbehövlig paus i mitten. Så man får smälta in alla magiska musikaliska uttryck man just haft glädjen att få insupa. Och som extranummer utlovar Mikael Augustsson äntligen lite jazz. Och visst, "Lullaby of Birdland" är en jazzstandard. Men för att citera Danne Johansson efteråt: Såhär har den nog aldrig låtit. Tack så mycket för det.