Det var den 14 juni 2003 det hÀnde. à sa Sundgren var pÄ jobbet i ett café. Plötsligt började hon tappa allt hon tog i. NÀr hon skulle Àta en banan sÄ förstod hon inte hur hon skulle göra.
â Det bara small till. Mina arbetskamrater tog hand om mig. Ambulans larmades. Jag blev sĂ€mre och sĂ€mre. NĂ€r vi var pĂ„ vĂ€g till Sunderby sjukhus sĂ„ började killen som satt med mig dĂ€r bak att banka pĂ„ rutan mot chauffören. Han sa "Gasa, gasa! Vi hĂ„ller pĂ„ att tappa henne". Mitt blodtryck steg hela tiden, sĂ€ger hon.
VÀl framme konstaterade lÀkare att à sa Sundgren hade drabbats av en stroke, en hjÀrnblödning.
Hon lÄg fullstÀndigt utslagen i sex veckor.
â Sedan vaknade jag upp men jag kunde inte riktigt skilja pĂ„ dröm och verklighet i början. Jag blev flyttad till strokeavdelningen.
HjÀrnblödningen förlamade à sa Sundgrens vÀnstra kroppshalva. Hon var glad att det blev den sidan eftersom hon Àr högerhÀnt och inte minst eftersom talcentrum ligger pÄ höger sida.
ââJag tappade aldrig talet, sĂ€ger hon.
Hon blev hÀnvisad till rullstol.
â Men jag bestĂ€mde mig att jag skulle upp ur den. Jag skulle ta kontrollen över mitt liv igen istĂ€llet för att vara helt beroende av andra.
Hon berÀttar om personalen pÄ Sunderby sjukhus och sin familj.
ââPersonalen var underbar och fick mig att kĂ€nna vĂ€rdighet mitt i min hjĂ€lplöshet och min familj omslöt mig med villkorslös kĂ€rlek.
Efter drygt fyra mÄnader fick à sa komma hem.
Efter tio mÄnader av rehabilitering hade hon kommit upp ur rullstolen och behövde inte ens en krycka som stöd lÀngre.
Det har nu gÄtt elva Är sedan stroken drabbade à sa Sundgren, 44. Hon berÀttar om ett lugnare livstempo.
ââTidigare rusade jag genom tillvaron.
Förlamningen i den vÀnstra kroppshalvan sitter kvar sÄ pass att à sa inte kan röra armen pÄ den sidan och att hon har vissa svÄrigheter att gÄ.
ââ NĂ€r jag gĂ„r pĂ„ affĂ€ren sĂ„ tittar mĂ€nniskor pĂ„ mig och verkar tĂ€nka "Stackars hon!". Jag ser hur de stressar och tĂ€nker "Stackars de!". Vi har skruvat upp tempot sĂ„ att vi inte kan bromsa lĂ€ngre.
Förutom det lÀgre tempot lever hon ett vanligt liv.
â Jag har jobbat pĂ„ kontor i ett bageri och i Telias bredbandssupport. Sedan har jag lĂ€st upp en grundlĂ€ggande behörighet för att i höst kunna lĂ€sa krishantering pĂ„ Kalix folkhögskola. Jag kanske kan arbeta med samtalsstöd och hjĂ€lpa andra att hitta sin inre kraft att komma tillbaka, sĂ€ger hon.