n Hiraj Jamil i Kiruna riskerar att utvisas från Kiruna och Sverige.
Han är tonåring. Och han är pappa.
En liten kille på inte ens ett år - omedveten om vad som händer, och som inte kan föra sin talan - kan mista en fadersgestalt.
Hiraj Jamil tycks beredd att
ta sitt ansvar, och om vi nu
utgår från att han inte har för avsikt att skada sin son, så faller genast argumentet om att barnet har rätt till sina båda föräldrar.
Så länge inte någon av dem skadar barnet.
Från Migrationsverkets sida menar man bland annat att "Han har ingen absolut rätt att vara pappa i Sverige".
Jag menar på att, nej, det är inte någon rättighet eller självklarhet att vara pappa (som i det här fallet), eller mamma; varken i Sverige eller någon annanstans i världen.
Men för de barn som föds
borde det vara en rättighet
och en självklarhet att, så långt det är möjligt, ha en närvarande pappa. Och en närvarande mamma.
Oavsett ålder på barnets föräldrar. Och oavsett land.