Hon bröt nämligen inte ihop.
Hon tog inte ens timeout.
Hon fortsatte arbeta med förhandlingarna, som under några kaotiska veckor i oktober och november handlade om hur Norrbottens landsting skulle styras de kommande fyra åren.
– Det blev en strategi för att överleva...eller kanske snarare ett sätt att vila i sorgen. Att fokusera på jobbet blev ett sätt att komma undan alla tunga tankar. För de kom tillbaka med stor kraft så fort jag steg in genom dörren hemma. Det var få här som visste vad som hänt och då var de som vanligt mot mig. Det var jätteskönt. Sedan, när julhelgen kom, fick jag vila med familjen.
Vi träffar Agneta Granström i landstingshuset i början av maj, så gott som i steget på väg mot en föreläsning i södra Sverige.
– Jag är så glad över hur mitt uppdrag ser ut nu. Att jag och Miljöpartiet fått förtroendet för närsjukvården, som jag tycker är så viktig och intressant.
Det har gått drygt ett halvår sedan hon miste sin man sedan 43 år tillbaka.
– Jag känner att jag kan prata om det. Allt pappersarbete är gjort nu. Men det känns fortfarande förfärligt att gå till kyrkogården. Och nej, det blir inte bättre. Det blir bara annars. En annan sorg.
Det var natten till söndagen den 12 oktober som hon vaknade av att 67-årige Sven andades oregelbundet.
– Han låg lugnt och stilla på sida, precis som vanligt. Men jag såg att han behövde andningshjälp. Jag drog ned honom på golvet och gjorde hjärt- och lungräddning samtidigt som jag ringde 112 och familjen.
Gården står i Storsand mellan Harads och Vuollerim. Men det var mitt i älgjakten och många i familjen var snabbt på plats. Sedan kom den HLR-utbildade personalen från räddningstjänsten i Harads och därefter ambulansen.
Men ingenting fanns att göra.
– Hans hjärta gick inte igång igen. Det var en oerhörd chock. Sven var en skogsmänniska, helt frisk och med bra fysik. Efteråt har jag känt att det ändå var bra för vår familj att Sven dog hemma. Alla var här, barn och barnbarn. De fick ta adjö av honom där vi tillbringat så mycket tid tillsammans.
Samtidigt pågick ett högt maktspel i landstinget. Vänsterpartiet var på väg att byta sida till oppositionen. Även Miljöpartiet var i högsta grad inblandat. Samtliga gruppledare och MP:s partigrupp informerades omgående om Agneta Granströms situation.
– Det var en rasande tid när det hände jättemycket. Jag deltog i förhandlingarna men fick hjälp av Kenneth Sandberg, som var utsedd till förhandlare av regionstyrelsen. Jag och Kenneth kom överens om att han fick ta all kontakt med media.
Miljöpartiet förhandlade med alliansen, men valde i slutet av oktober att hålla fast vid samarbetet med Socialdemokraterna.
– Vi var egentligen inte missnöjda, som Vänstern. Och vi hade redan tidigt bestämt oss för vilka krav vi ville ha igenom. Det var en stor hjälp för mig och oss i den situationen som var.
Kände du att du kunde göra ett lika bra jobb som vanligt?
– Nej. Men jag tror inte jag gjorde ett dåligt jobb. Däremot har jag haft svårt att vara sprudlande och positiv i jobbet. Jag har gjort det som ska göras, men inte känt mig glad. Jag har kört på.
Runt påsk kom allting ifatt henne.
– Jag blev otroligt trött i huvudet. Då kände jag att det inte blivit mycket vila.
Men det krävande arbetet tuffar vidare. Landstinget måste spara nästan 400 miljoner de närmaste åren, och ett stort paket med nedskärningar ska snart beslutas.
Agneta Granström räds inte utmaningen.
– Det vi måste genomföra ska vi också genomföra. Det är en stor organisation att vrida men jag känner en stor förtröstan och vet att vi kommer klara det, tack vare att landstinget har så fantastisk personal.
Ni politiker får mycket skäll på grund av nedskärningar i sjukvården. Hur känns det?
– Ja, men det måste man ta till sig och fundera kring. Men vi får mycket beröm också. Av folk som ser nödvändigheten och helheten i de förändringar som måste genomföras. Sånt får man kraft ifrån.