"Blir inte bättre än så här"

"Det krävs två personer för att ljuga: En person som ljuger, och en person som inte orkar höra sanningen", mässar Bo Sundström inför en helt och hållet utsåld sal i Luleå under fredagskvällen. Själv väljer jag att lita blint på allt han säger och sjunger om under denna kväll. När hans egna Bo Kaspers Orkester intar Kulturens Hus så handlar det såklart mest om bandets två veckor gamla platta Du Borde Tycka Om Mig, för övrigt den tionde (!) i ordningen. Spelningen är deras fjärde under deras månadslånga turné genom Skandinavien, och för den som vill se dessa spela hemma i Norrbotten så är detta faktiskt årets enda chans.

Allt som Bo Kaspers Orkester skapar och framför är så löjligt snyggt och trivsamt. Nästan så att man önskar att de någon gång skulle få för sig att prova något nytt, göra något plötsligt och radikalt. Experimentera lite. Å andra sidan så skulle väl hela företeelsen Bo Kaspers krackelera då. I vilket fall som helst så tror jag inte att dessa någonsin kommer att bli bättre än såhär, bättre än de är precis just nu, tjugo år in i karriären. Musiken är somrigt parmiddagsvänlig, grubbelriktigt charmfull, poppigt återhållsam - kalla det vad du vill. Jag tycker om det de gör, så länge de fortsätter såhär.

Vilket År och Längre Upp I Bergen öppnar upp kvällens konsert, där bandets fyra kärnmedlemmar har tagit med sig ytterligare två medmusiker på scen. Det har lagts ner en del krut på den visuella biten, det märks tydligt. Utrymmet ovanför scenen skimrar i olika färger och mönster, och hela salen lyses upp som sällan förr. Längst fram på scenkanten står såklart herr Bo Sundström, för övrigt bandets kortaste medlem, och skiner av stolthet. Han berättar om oljud i storstäder, om sin dotters längtan efter världen, om en viss soffa (som han även framför en låt om). Allt det musikaliska sitter tight och skitsnyggt från första stund. Och när Bo själv plockar upp trumpeten, ungefär halvvägs in i spelningen, så är det nog fler än jag som ryser av välbehag. Ljudbilden blir här helt komplett, och jag ber att få upprepa: Jag tror inte att Bo Kaspers Orkester någonsin kommer att bli bättre än såhär.

Jag har inte ens lust att göra några jämförelser, dra in några andra liknande band eller artister i den här recensionen. BKO består av lika delar klämkäck jazz och melankolisk pop, och jag tycker mycket om att uppleva dem live. Det är nog allt ni behöver veta.