14 procent får vård i Sverige, enligt statistiken. I Norrbotten är läget sämre, knappt tolv procent. Detta trots att länet har flest antal bensköra i landet sett till antalet invånare.
– Det är en skandal, säger Anita Sandström, länsordförande i Riksföreningen för osteoporotiker (ROP).
Riksöreningen firar 20-årsjubileum och länsföreningen har funnits i åtta år. På tisdagen uppmärksammades den internationella osteoporosdagen på Sunderby sjukhus.
I samband med det framförde Anita Sandström kritiken.
– Det är en tyst och dold sjukdom. Varannan kvinna och var femte äldre man drabbas av den. De flesta kvinnor får prognosen när de är över 55. Det skulle spara lidande och höja livskvaliteten hos norrbottningarna, men också spara stora pengar samhällsekonomiskt, om man får tidiga diagnoser. 70 000 frakturer inträffar varje år i Sverige beroende på osteoporos. De kostar 13 miljarder att behandla.
Anita Sandström menar att det finns en stor okunskap i vården och att larmklockorna ringer alltför sällan.
– Misstänkta faktorer kan vara att man känner sig trött i ryggen eller har värk. Att någon kommer in med en fraktur som skelettet borde klarat. Eller att skelettet är tunt. Personalen måste utbildas.
Hon kräver vidare att landstinget ska införa något hon kallar "frakturkedjor".
– När någon kommer in med en fraktur till akuten bör det samtidigt gå en remiss till dennes doktor att det ska göras en utredning.
Anita Sandström vill även ha "osteoporosskolor" på hälsocentralerna.
– Man ska bli kallad till en grupp och få träffa en läkare, få lära sig övningar och vad man ska äta. Även om man har sjukdomen så finns det massor man kan göra. Och medicinen är bra och billig. Den stoppar upp benskörhet och vissa blir till och med bättre. En veckotablett kostar 5-6 kronor.
Tidigare fanns bara en mätare av benskörhet i Norrbotten, på privatkliniken Hermelinen i Luleå. Men förra året invigde landstinget en ny mottagning med mätare och vårdteam i Sunderby sjukhus.
– Vården har blivit bättre. Men det har hänt för lite sedan de nationella riktlinjerna kom 2012. Knappt 12 procent utreds och behandlas, det borde vara 40 procent och målet är 70 procent. Det kommer inte räcka med två apparater i Norrbotten när vi får större kunskap om sjukdomen, säger Anita Sandström.