Såväl styrande S-politiker som skolchef och ansvariga för skolskjutsteamet bedyrade att nedläggningen av Vitåskolan inte skulle innebära att fler bussar behövs mellan Jämtön/Vitån och Råneåskolan.
De 52 barnen från Vitåskolan förväntades enligt ursprungliga kalkyler få plats i Länstrafikens buss (linje 228), som även vuxna pendlare använder, men redan vid skolstart var problemen omfattande – och tre veckor in på terminen har flera extra turer satts in på grund av att barnen inte ryms.
En mindre buss måste varje morgon åka en extra vända till Jämtön.
– Situationen kring skolskjutsen är ett skämt. Ett dåligt sådant. Vi påtalade detta tidigt i våras redan, men har bara fått till svar att barnen kommer rymmas, säger Jämtöbon Ida Bo-Sturesdotter Eriksson, mamma till två barn.
Hur går tankarna nu?– Jag pendlar mellan vanmakt, frustration och skadeglädje. En överlevnadsstrategi för att inte gå under. Vad var det vi sa, liksom? Jag är inte rädd för förändringar, men däremot försämringar.
Framförallt dottern Hanna i årskurs sex upplever en stor osäkerhet gällande skolskjutsen.
– Varje dag är det olika, bussarna åker kors och tvärs. Stora bussen ibland, lilla och stora ibland. Den lilla bussen får köra till Råneå, dumpa ungarna där och sen åka tillbaka. Busschaufförerna tvingas göra detta på eget bevåg.
Den krångliga bussituationen påverkar barnen negativt, menar Ida Bo-Sturesdotter Eriksson.
– Små barn vill veta när bussen kommer, min dotter är en tjej som inte tycker om förändringar. Hon tycker att det är jätterörigt och har gråtit vissa morgnar.
Medan Hanna i Jämtön kan vänta i en busskur på rätt sida av vägen, tänker mamma Ida Bo-Sturedotter på de barn som inte har den möjligheten.
– Jag vet hur det känns i magen, ett otroligt orosmoment. Tänk de barn som står vid vägrenen och ser bussar passera för att de är fulla. De tänker: Såg de inte mig? Kommer det fler bussar? Det blir en så tråkig start på skoldagen.
Vissa dagar kan bussen vara försenad tio minuter, uppemot en kvart, och följden blir att barnen knappt hinner komma i tid till de första lektionerna. Föräldrarna befarar att situationen förvärras när snön lägger sig i vinter.
– Stressen är jättejobbig. Min dotter vill inte komma försent, särskilt inte nu när hon har börjat på en ny skola.
Stort missnöje råder också över "väntis", tiden som Jämtö- och Vitåbarnen får sitta av i ett klassrum innan bussarna för hemfärd ankommer.
– Ren och skär förvaring. Hanna tycker att det är fruktansvärt tråkigt, svårt att få ro till att göra läxor. I stället sitter de bara med mobilerna, det enda de kan roa sig med.
Dottern tillbringar just nu 30-40 minuter, fyra dagar i veckan, på "väntis", och enligt Ida Bo-Sturedotter Eriksson varierar tiden för mellanstadieeleverna, med total väntetid på närmare sex timmar i veckan.
– Femteklassarna har det sämst, som mest en och en halv timme om dagen för vissa. Tråkigt att barnen ska behandlas så olika.
Råneåskolans rektor har meddelat att de ska försöka förbättra "väntis" genom att måla och göra klassrummen trevligare med "läx- och myshörnor", men Ida Bo-Sturesdotter Eriksson tror inte på det.
– Lägg ner och sätt in en extra buss hem till Jämtön och Vitå i stället, säger hon och jämför med situationen för barnen i Råneå älvdal, som kan ta bussen hem direkt efter skolan.
Vilken är din uppmaning till styrande tjänstemän och politiker?– Tänk mer lösningsinriktat. Barn ska få samma förutsättningar, ungarna ska veta när bussen kommer och kunna åka hem när skoldagen är slut. Inte orimliga önskningar.
Hon och andra föräldrar tänker i dagarna bjuda in till ett möte med både tjänstemän, politiker, rektor och busschaufförer.
– Vi vill ha ett konstruktivt möte för att hitta långsiktiga lösningar, men jag är osäker om de vill komma. Just nu skickas vi bara vidare hela tiden med våra frågor, säger Ida Bo-Sturesdotter Eriksson i Jämtön.