n Jag kan inte undgå att förundras när jag ser åldersklyftan mellan de som anmält de vidriga förhållanden som varit (förhoppningsvis avslutade) på ett äldreboende i Luleå och de som så ivrigt försvarar sig med ord som fryser till is innan de når mina öron.
Kan det ha med deras värderingar att göra? Har de unga bättre värderingar än den generation som jag med skammens rodnad på kinderna tvingas konstatera att jag faktisk tillhör!
Kan det vara så att dessa högt uppsatta potentater (kvinnor dessutom) har med sig värderingar om åldringar sedan tiden då man satte dem på undantag för att de inte var så mycket att ha eller att de tillförde något till samhället?
Och att den yngre generationen har fått med sig att alla människor är faktiskt lika mycket värda och dessutom tror på det och agerar utifrån det?
Ja, konstateras kan i alla fall att man nu börjar undra över hur mycket som finns under mattorna i de olika kommunala inrättningarna?
Om dessa modiga unga tjejer inte hade trotsat sina överordnade hade vi ju mycket riktigt, som en av tidningens krönikörer skriver, inte fått veta vad som skett.
Så när alla de försök att gömma sig bakom klychan "sekretess och kundhanterande" sprack så kom ytterligare missförhållanden i dagen.
Som medborgare tänker man (och tar sig för pannan), hur kan dessa välutbildade människor vara så dumma att man tror sig komma undan i sammanhanget?
Borde de inte i stället gett de som gjorde anmälan ett offentligt erkännande med beröm godkänt?
Nej, det kunde de inte. Så då gör jag det. Jag känner mig något tryggare inför min egen ålderdom med tanke på att dessa i min generation blir gamla och ersätts av kloka och modiga unga människor som ska ansvara för samhället.
Heder och ära åt er som gjorde polisanmälan och lycka till i framtiden, stå på er och bevara ert rättspatos.