n Jag växte upp på "Karhakkatorget" i Gällivare kommun med många syskon.
På kvällen så fick någon av oss syskon gå cirka 300 meter för att lämna två stycken tomma mjölkhämtare (gjorda av aluminium) till fru Palovaara på andra sidan av Porjusvägen, och morgonen efter så fick vi hämta den goda mjölken.
I dag köper Gällivare kommun mjölken från Arla när vi har Norrmejerier i Luleå. Ja, vi köper även småplättar med mera från Skåne som barnen och åldringarna får tugga i sig.
Är det inte bedrövligt att vi inte kan tänka miljövänligt och köpa till exempel mjölken på närmare håll? Och varför i hela friden kan man inte "laga maten" på både skolor och inom åldringsvården?