Förra året gjorde Owe Thörnqvist, 82, turnén "Mr boogieman, tack och hej!", och besökte bland annat Luleå. Till NSD sade han då att han skulle ta en rejäl paus från turnerandet och att han skulle ägna sig åt helt andra saker. Han hade bokplaner.
Men riktigt tack och hej var det inte. På fredagen stod han där på Kulturens hus scen igen, i sina tonade glasögon och med mönstrad väst under kavajen.
Nu heter turnén: "E Ba JA Ba åsså Ni Ba - Visfigurer i Närmiljö och Spelevinklade Spegelbilder, ba så ni vet."
"...nu gick en maska på strumpan..."
Publiken får åka med på en resa genom Thörnqvists uppväxt, från barndomen i Uppsala och vidare. Bakom bandet projiceras bilder från tiden när det begav sig. Vi får höra om kärlekarna Marianne, Lisa och om henne som arbetade på systembolaget, den sistnämnda genom låten Lula lej, dagen till ära omdöpt till Lule lej.
Han berättar om cowboy-lekarna och visar en bild på staketet kring Sverkerskolan i Uppsala som i leken omgärdade både låtsasbanken och lekfängelset.
Thörnqvist leker med orden i sina texter och berättar om tiden för länge sedan. Då, när det fanns folkparker i Sverige: "så de’ e’ bäst vi trampar på lilla stumpan. Kors, nu gick där en maska på strumpan, men nej, gråt inte mer, det går säkert fler, innan sola’ gått ner." från "På festplatsen" till exempel.
Han påminde om att det bara är 43 dagar till julafton. Han berättar att när "Diverse julboogie" kom 1955 så var det den första svenska rocklåten.
- Den gick väldigt bra på radion. Det såldes otroligt många radioapparater då. Bland annat sålde min hyresvärd sin, sade han.
Det är ingen slump att Owe Thörnqvist har lockat publik i 60 år. Och visst svänger gubben - den saken är klar.