För då Åsa Persson och Monica Lindgren fyller Lilla salen (förutom fyra platser) råder det ingen brist på skoningslös självdrift.
Bilden av Monica Lindgrens vibrerande gäddhäng i en uppvarvad stumfilmsfars etsar sig fast. Åsa Perssons självutlämnande gyckel med den egna kroppen är lika... fysiskt.
Föreställningen sägs vara en kväll "med relationsfrågor och situationer som vi alla kan hamna i". Och det låter ju harmlöst. Men hallå. De här två damerna är grövre än smärgelduk. De skulle kunna få vilken hamnarbetare som helst att rodna ner längs hela halsen.
Det finns många ord för det manliga och kvinnliga könsorganet. Sådana kan man inte skriva i tidningar hur som helst. Gå på Mens night så får du höra dem alla - ofta framförda av halvgalna figurer som lokalt kända Belinda Bengtsson, eller kanske Monica Lindgrens komiska fynd Emma.
Visst brakar det iväg i ren buskis då och då, men ofta är skämten framförda med vass tajming. Åsa Persson säger själv att hon är "allmänt känd för att vara jävligt bra på att improvisera". Det stämmer. En av showens bästa passager inträffar före föreställningen, då hon och Monica Lindgren står och gormar med publiken.
Sen finns det förstås en gräns för när det blir för mycket juckande och raggande. När könsorden börjar upprepa sig väl ofta. Men då dyker det faktiskt upp en karaktär med ett annat ämne. Maj-Ulla Sundlöv heter hon, en terapeut inom alternativmedicinen som talar om kvinnors "emotionella och kreativa förverkligande".
Att utmana publiken med lite mer sådant hade varit riktigt bra.
Även om det inte går att vifta bort tanken på vilket efternamn Åsne Seierstad skulle ta om hon gifte sig med Brad Pitt. Tack för det, Belinda Bengtsson.