Å ena sidan de rödgröna, som benhårt håller fast vid sin majoritetspakt och tycker att Kenneth Backgård och Mattias Karlsson ska avgå från posterna som ordförande och vice ordförande i landstingsstyrelsen. De har inte majoritet, de kommer inte kunna driva sin politik och de sitter redan med de rödgrönas finansplan för tre år framåt.
Å andra sidan Sjukvårdspartiet och den borgerliga alliansen, som bland annat med stöd av Sverigedemokraterna erövrat landstingets ledande positioner, och som lika benhårt hävdar att de ämnar sitta kvar och tänker försöka "bilda regering".
Det är ett klassiskt maktspel, ett pokerparti där ingen vill vika sig eller med en min ens visa ett uns av svaghet.
NSD har ringt landet runt till statsvetare, statsvetarforskare, förtroendevalda inom SKL (Sveriges kommuner och landsting) och politiker för att få hjälp med ett framtidsscenario.
Alla konstaterar att situationen som uppstått är snudd på unik. Alla är överens om att situationen är komplicerad. Men ingen vill spekulera i upplösningen – eller vem som har ansvaret.
Utom S-märkta statsvetaren, krönikören och samhällsdebattören Stigbjörn Ljunggren.
– För vanligt folk som inte är involverade måste det te sig rätt obegripligt att man kan ställa till det så här. Att det kan bli en sådan här låsning.
Paradoxalt nog anser han att det är folket som orsakat situationen.
– Visst är det så. Det är väljarna som ställt till det genom att inte ge någon part en tydlig majoritet. Situationen är till stor del en återspegling av väljarnas vilja. Så på det sättet får norrbottningarna skylla sig själva.
Vilket av blocken som bär ansvar för att reda ut situationen vill han inte ta ställning till.
– Nej, det går inte att säga var ansvarsbollen ligger.
Men Stigbjörn Ljunggren har en teori om vem som till sist tvingas vika sig.
– När läget till sist blir skarpt så förväntar sig väljarna att politikerna ska göra sitt bästa och agera på ett ansvarsfullt sätt. Jag misstänker att de rödgröna till sist får inse omständigheterna och göra det bästa av situationen. Det är trots allt Socialdemokraterna som schabblat till det.
Finns det någon risk att verksamheten eller politiken blir drabbad, att det blir en medelväg utan stora beslut?
– Nja, jag vet inte. Ska man ta stora beslut och dra upp strategier så brukar man inte bygga dem på ett mandats övervikt hur som helst. Man brukar söka större enigheter. Hur som helst har väljarna beställt den här parlamentariska ordningen, låt gå med en oväntad twist i form av ordförandeskapet.