De bryter studierna för armbrytning

Allt som krävs är en arm, ett armbrytarbord och en motståndare. Det är enkelt att hålla på med armbrytning.– Vanliga Luleåbor vet nog inte att det här finns, säger Anton Sandgren, 21.

Foto:

Luleå2013-09-18 18:08

En gång i veckan träffas armbrytarentusiasterna på Porsön för att ge varandra tips och råd. Efter uppvärmningen tränas det givetvis också.

– En del tar det seriöst, andra gör det bara för att det är roligt, säger tränaren Niclas Lindberg, 22.

Armbrytningen, som är inne på fjärde säsongen, har en egen sektion inom Studentidrotten i Luleå.

Lindberg själv tycker det är skönt att komma iväg från studentlivet för ett tag. Han har tränat armbrytning i ett år.

– Det är väldigt roligt, sammanfattar han och berättar att han fastnade när armbrytarna visade upp sig på ett event under nollningsperioden.

Tävlingsinriktad

Han prövade på och fastnade. Främst för att han gillar styrka och för att det går fort i armbrytning.

– Jag är ganska tävlingsinriktad, säger han och varför han även tävlar de gånger han har tid och råd.

28-årige Daniel Sundkvist säger sig vara en av de flitigaste deltagarna på träningarna.

– Jag är med varenda gång. Det är skönt att göra annat när det är tentaperioder.

Brödrakamp

Vid det andra bordet pågår en brödrakamp.

Johan Sandgren, 15, kör uppvärmning med storebror Anton.

– Det är en kul grej, säger 15-åringen.

Storebror är dock en erfaren armbrytare. Under gymnasietiden i Arjeplog både tränade och tävlade han för klubben där.

– Det är bra träning, säger 21-åringen som försöker lära lillebror allt som man behöver veta om man ska hålla på med armbrytning.

Vem vinner?

– Brorsan, säger 15-åringen som dock är idel öra när de äldre på träningen ger goda råd.

Som åskådare får man intrycket av att det är en fördel att vara lång?

– Längden har nog inte så jättestor betydelse, säger Anton Sandgren.

Viktklasser

Mikael Malmelöv, 31, förklarar att det i tävlingssammanhang finns olika viktklasser. Och att man oftast väger mer när man är lång.

– Men annars kan det nog vara en viss fördel att vara lång. Riktigt bra korta personer finns nog inte, säger han.

För tillfället är det dock lite si och så med deltagandet från det andra könet.

– För tillfället är det bara en. Till och från har det varit fler. Många tjejer kan tänka sig att börja, men hoppar av, säger Niclas Lindberg.

Fakta Armbrytning som idrott

Armbrytning är numera även en tävlingsidrott som vanligen utövas stående. För detta ändamål används speciella armbrytningsbord med en yta av 66 cm × 91,5 cm. Höjden är 102 cm. Bordsytan är försedd med armbågskuddar, nedslagskuddar samt varsin greppinne för deltagarna.

Före matchstart ska grepphandens tumknogar vara synliga och deltagarnas pekfingrar vara i vågrät linje med varandra, vilket betyder att handleden ska vara rak. Axlarna ska vara parallella med bordskanten, och det ska vara minst en handbredd mellan axel och underarm samt mellan haka och hand. Matchen inleds på domarens kommando och är över när någon del av området mellan handled och fingertoppar vidrör nedslagskudden eller är närmare bordsytan än nedslagskuddens ovansida. Under match måste den fria handen hålla om greppinnen, och den brytande armen måste ha kontakt med armbågskudden. Överkroppen får röras mer eller mindre fritt, liksom ben och fötter så länge de inte stör motståndaren. En match kan pågå i princip hur länge som helst, men är i regel avgjord ganska snabbt, inte sällan på några sekunder.

Viktklasser (övre gränser): 55 kg, 60 kg, 70 kg, 75 kg, 80 kg, 85 kg, 90 kg, 100 kg, 110 kg samt 110+ kg. För kvinnor är viktklasserna (övre gränser): 50 kg, 55 kg, 60 kg, 65 kg, 70 kg, 80 kg samt 80+ kg. Det finns olika klasser för vänster respektive höger hand.

Armbrytning innebär hård belastning på ben, senor och ligament i armen. Vridmomentet som uppstår orsakar inte sällan brott på överarmsbenet, framför allt hos otränade och ovana armbrytare med felaktig teknik.

Svenskan Heidi Andersson (född 1981) är en av världens mest framgångsrika armbryterskor, med åtta VM-guld på meritlistan (1999–2010).

Källa: Nationalencyklopedin

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om