De två kvinnorna sitter bredvid varandra på sista raden i Luleå domkyrka.
När det kommer in någon i kyrkan så vänder de sig försiktigt om och hälsar. De har fått en bra fingertoppskänsla för när någon vill kommunicera eller tvärtom få vara i fred.
- Den som vill kan prata med oss och om någon behöver ett själavårdssamtal så kan vi ringa efter en präst.
- Det finns många människor som har det jobbigt. Vi kan inte ge pengar till någon men Gerd-Marie och jag brukar ha en fikakorg med oss och kan bjuda av det vi har. Vi kan också lotsa hjälpbehövande vidare om så önskas, säger Valborg Englund.
Gerd-Marie Öhman berättar att det kommer många studiebesök till domkyrkan.
- Sommartid finns det speciella guider som tar emot besökare och berättar om kyrkan. Vi har informationsbroschyrer som vi kan dela ut. De finns på många olika språk.
Båda kvinnorna upplever barnens besök i kyrkan som något alldeles speciellt.
- Det är härligt med förskole- och skolgrupper. Barnen är så raka och charmiga. Omkring jul var det en liten flicka i en grupp som tittade på korset med Jesus och frågade "varför hänger han där?". Hon fick svaret att det skulle hon få veta när det blev påsktid. Det aktuella temat var Jesu födelse. Gruppen var på julvandring, säger Gerd-Marie.
Turas om
Domkyrkans vänner utgörs av ett 50-tal frivilligarbetare. De turas om att sitta i kyrkan två och två. Valborg Englund, 65, och Gerd-Marie Öhman, 67, är två av de yngsta i gruppen.
- Många är över 80 år gamla, säger Gerd-Marie.
Valborg är pensionerad diakon. Gerd-Marie är pensionerad lärare och skolledare.
Spark i baken
- Jag vigdes till diakon på gamla dagar efter att tidigare ha arbetat som barnsjuksköterska, med för tidigt födda barn, och som gårdsföreståndare på EFS Sundet. Jag gick kyrkans grundkurs i Älvsbyn och sedan diakonutbildningen på Vårsta i Härnösand.
- Att min anställning på EFS Sundet tog slut tog jag som en spark i baken av vår Herre att förverkliga tanken på att bli diakon. Jag har arbetat med människor i hela mitt liv, från pluttisar till hundraåringar, säger Valborg.
Båda kvinnorna är födda in i EFS, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, och tillhör och är aktiva i församlingen i Luleå.
- Förutom två anställda så bygger EFS verksamhet på helt ideella krafter. Församlingsmedlemmarna är indelade i ansvarsgrupper och arbetar två månader per år. Vi städar kyrkan, fixar fika, står för kyrkvärdskap, hjälps åt att sköta fastigheten, skottar och sandar, säger Valborg Englund.
Friare
Hon beskriver EFS friare än Svenska kyrkan. Det samtidigt som kyrkorna står väldigt nära varandra.
- Vi har inte lika mycket ritualer och inte olika nivåer som "högkyrkligt" och "lågkyrkligt", säger Valborg.
De två har varit aktiva i Domkyrkans vänner i ett och ett halvt år. Gerd-Marie Öhman berättar om bakgrunden:
- Jag var nybliven änka och en väninna som redan var aktiv i gruppen tyckte att jag skulle ta med en kompis och bli det också. Det blev Valborg och jag.
Kyrkan och tron är väldigt viktig i kvinnornas liv.
Livsviktig
- Kyrkan är livsviktig för mig, min livsluft. Jag är egentligen morgontrött men inte på söndagsmorgnarna när jag ska på gudstjänst. Att samlas till sång, predikan och bön blir något mer. Det är en stark gemenskap. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan att gå dit.
- Kyrkorummet här i domkyrkan är fantastiskt. Det är underbart att sitta ner och meditera. Jag känner en väldig ro och stillhet här, säger Valborg Englund.
Gerd-Marie berättar att hon finner lugn, ro och tillfredsställelse
i kyrkan. Kyrkan och vännerna har varit ovärderliga för henne i sorgen efter makens bortgång.
Spanskt besök
- Så många vänner har kommit till mig i min sorg. De har tagit hand om mig och jag har fått följa med på en utlandsresa. Jag har fått ett bredare kontaktnät sedan jag gick i pension samtidigt som jag har kontakt med gamla kollegor, säger hon.
Hon har två söner som kanske har varit de allra största stöttepelarna. Den ena, Lars, bor i Älvsbyn och den andra, Staffan, i Umeå.
- Staffan ringde och sa att han skulle komma till helgen och skotta taket åt mig. Jag sa inte att jag redan hade gjort det, säger Gerd-Marie Öhman och ler.
Innan vi från NSD lämnar domkyrkan kommer två studenter från Luleå tekniska universitet för att ta sig en titt på kyrkan. Valborg Englund går fram och hälsar på dem. Hon får veta att de är spanjorer och sticker en spanskspråkig informationsbroschyr i händerna på dem.
Läser på
- Det är bra. Då hinner jag läsa på. Mina föräldrar ska komma till Luleå och då ska jag återkomma hit med dem. Det är en fördel om jag kan verka lite initierad då, säger Alberto Durán.
Både han och hans kompis Javier Jimenez kommer från Aragón i Spanien och studerade vid universitetet i Zaragoza innan de kom till Luleå tekniska universitet.