Läs mer: "Håller på att bli ett getto"
Det är sen eftermiddag på Hertsön när Mattias Östman och hans hustru Helena Östman visar gemensamma utrymmen som hyresgäster hos Lulebo har tillgång till. Deras grannar, Torbjörn Karlsson och Katarina Kandelin, ansluter också.
Artikelserien Bostadskrisen väcker känslor och får folk att berätta.
Inne i den gemensamma bastuavdelningen på Rådjurstigen går det att ta på uppgivenheten. Manöverpanelen till bastun hänger som ett höstlöv på väggen och lokalerna bär tydliga spår av slitage och ingrodd smuts.
Det är ett utrymme som inte lockar någon, ett förfall som har pågått i många år. Det hävdar Mattias Östman och får medhåll av övriga i sällskapet.
Torbjörn Karlsson, som har bott på Hertsön i snart 20 år, är inte nådig i sin kritik.
– Bastun ser för djävlig ut. Men när vi har den, då ska den ju fungera, säger han.
Kvarterslokalen är ett annat svart får i Lulebos bestånd.
Helena Östman berättar om ett barnkalas som stördes rejält på grund av förfallet. Toalettpapper saknades, städprylar likaså.
Katarina Kandelin har samma bild av kvarterslokalen, ett utrymme som ska skänka minnen av glädje och vänskap till besökarna. Den här lämnar hon med unken eftersmak i munnen.
– Den var så fin när vi började vara där. Nu är den hemsk.
Förfallet spred sig när lokalkontoret i Hertsö centrum lades ner, menar Katarina Kandelin.
– Det var liksom dödsstöten.
Inne i tvättstugan är det på samma sätt. Mellan maskinerna gungar en lerliknande smutsmassa och efter väggarna är det fritt fall för kablar.
Mattias Östman har bott på Hertsön i 13 år.
– Jag trivs här ute, men allt har blivit sämre.
När det gäller bastun skärper Mattias Östman tonen och riktar en direkt uppmaning till ansvariga i Lulebo.
– Det här måste fixas. Vi brukar basta till jul och nyår, men vi har inte kunnat använda bastun på flera år. Det som är felet är att ingenting händer. Du felanmäler, men ingenting händer.
Torbjörn Karlsson menar att det blev en tydlig försämring på Hertsön när den tidigare vd:n Anders Sandberg fick gå.
– Ingen som har lyckats axla hans mantel. Sedan han fick sparken har det bara gått utför, säger han – bara för att fortsätta i ilsken ton:
– Om de här kvartersvärdarna åker runt och kollar och besiktar, som de säger att de gör. Varför ser det ut så här då? säger Tor och pekar på en bruten bordsskiva som amatörmässigt har lagats med en papperskartong.
– Är det kanske de som har stoppat in pappersskivan där bakom?