Det är helt tyst i foajén. En kille sitter och tittar i sin mobil i strumplästen med fötterna på en av stockarna som utgör vägg i det som tidigare var hotell Nordkalotten. Göran Hedmark, 68, kommer in och skämtar med några i personalen. Han är välkänd på boendet och god man åt några av pojkarna som bor i där.
Det var barnbarnet Alma, 17, som fick honom att ta på sig uppgiften som god man. Hon är engagerad, bland annat som volontär när de stora mängderna flyktingar kom till järnvägsstationen, och har en del diskussioner med farfar.
– Hon tycker att jag röstar på fel parti och att jag inte begriper det här med jämställdhet, säger Göran Hedmark, som trots meningsskiljaktigheterna, ändå verkar lyssna på barnbarnet.
Göran Hedmark sätter sig ner med Ahmad Benbella, 17 från Marocko. Med är också Mahdi Ali, som jobbar på boendet, pratar arabiska och som hjälper till med språket ibland. Hedmark frågar hur Ahmad Benbella mår och hur det går i skolan. Han får veta att skolan går bra och så pratar de vidare om ett besök hos optikern som Ahmad ska göra. Hedmark brukar göra spontanbesök hos sina ungdomar.
– Det är mest för att se hur det går för dem.
För Ahmad Benbella var det lite jobbigt från början att komma till Luleå.
– Göran hjälper mig med papper och jag kan fråga om lagar och sånt. Han följde med mig till skolan första dagen och var med när jag skrevs in. Han är bra god man, säger Ahmad Benbella.
Det sista på svenska.
Göran Hedmark började som god man i oktober. Han ser som sin största uppgift att svara för att ungdomarna får sin rätt tillgodosedd och att vara en länk mellan dem och samhället.
– Det är bara gode män som har överblicken och hyfsad kunskap om helheten för ungdomarna i alla delar, Migrationsverket, socialförvaltningen, boenden, skolan och rättsväsendet, säger han.
Han berättar att det kan upplevas kaotiskt för att komma ensamma till det nya landet med nytt språk och nya vanor. Efter några veckor eller månader får en del en kris, hemlängtan och då kan det vara svårt att sova.
– De tänker på familj och vänner och funderar på om livet ska vara så här för dem. Fasta vardagsrutiner med skolan och att de får kompisar är viktigt för att de ska klara att komma ur det.
Ungdomarnas bakgrundshistorier och varför de flytt är inget Göran Hedmark ska utreda.
– Skälen till varför de kommit är underlag till beslutet om de får stanna. Därför frågar jag inte om det. Det är inte min uppgift, det är Migrationsverkets, säger han.
Generellt har han uppfattningen att de som kommer är sonen som skickas iväg för att få ett bra liv, utbildning, kunna tjäna pengar och skicka en del hem till familjen.
– Det är mycket dollar satsade i de här ungdomarna, smugglare har betalats. Ryktet om Sverige är att här finns pengar, när de kommer hit får de veta att de inte går till så.
En god man är ingen förälder, det är Hedmark tydlig med. En god man är en juridisk person som framför allt har hand om ungdomarnas pengar. Ungdomarna som bor på HVB-hem och har fritt boende och mat får 24 kronor per dag, blir drygt kring 730 kronor i månaden.
De som har Göran Hedmark som god man får inte ut hela slanten, något som kommunen också rekommenderar i sina rutiner till god man.
– Jag tvångssparar för deras räkning. De får ut ungefär 500 kronor i den tionde varje månad. Asylperioden, den tid de måste vänta innan de får veta om de får stanna eller måste återvända, är lång. Det betyder att de kan behöva pengar till framtida behov och då har de ju sparat till det.
Göran Hedmark har uppfattningen att det mesta av ungdomarnas pengar går till kontantkort till mobiltelefonen.
Arbetet som god man tar 8 till 12 timmar i månaden, mest i början. Olika ungdomar har förstås också olika behov. En god man ska ha hygglig koll på samhället, tycker Hedmark.
– Jag drivs av nyfikenhet, inte av något behov att ”ställa upp”. Jag tycker om att försöka se strukturer. Men generellt om vad behöver en god man bara vara medmänniska, mer är det inte. Och att man är ärlig, stabil och har sunt förnuft.
Vad ger det dig att vara god man?
– Ja, det är inte pengarna, jag har en ju bra pension. Jag vill bara inte sluta leva för att jag gått i pension, jag har jobbat hårt hela livet. Jag ser ingen mening med att sitta hemma, jag vill vara med i samhället.