Skolfrågan är intensiv just nu – det handlar om hur framtidens skola i Luleå ska se ut, om vilka skolor som ska finnas kvar och vilka som ska läggas ner. För mer än 50 år sedan var det förändringar i gymnasieskolan som var den heta frågan. Diskussionen pågick ända in på 2000-talet och resultatet blev Luleå gymnasieby.
Vi träffar tre rektorer som jobbade i skolan redan innan gymnasiebyns tillkomst. Kristina Eklund, rektor på Hackspetten, Anders Wedin, rektor på Kungsfågeln, och Anna Nilsson, rektor på Kungsfågeln. De är överens om att processen inför gymnasiebyn var lyckad, som var en lång period med många möten mellan lärarna från de olika skolorna.
En av de idéer som diskuterades inför gymnasiebyn var att eleverna skulle gå i skift i skolan, detta för att kunna minska lokalytorna, något som genast möttes av elevprotester.
– Det här pratades det om jättemycket, det handlade om att hitta flexibla lösningar och det är allmänt känt att eleverna kan vara trötta på morgonen, säger Eklund.
Någon flexskola blev det dock inte. Enligt Eklund föll det på brist i bussförbindelser med byarna.
Det blev en svajig start för delar av gymnasieeleverna och lärarna. Vissa delar av lokalerna var inte klara när undervisningen skulle börja och verkstadslokaler var undermåliga.
– Alla fick kämpa från början och det tog bort tjusningen för skolan. Vi lärare knogade på, men jag tror inte att eleverna märkte så mycket. En lokalvårdare som gick i pension beskrev skolan som "slottet" – det var en ögonöppnare för mig. Det tog flera år innan det gick in hur fint det är, säger Eklund.
Från början byttes gymnasiechefer ut många gånger.
– Sedan 1999 har jag haft 13 olika gymnasiechefer. Nu är jag är glad att Eva (Lindbäck) har varit kvar så länge, kontinuiteten är viktigt. Det här har gått bra för att det hela tiden har varit stabilitet i rektorsgruppen, säger hon.
Det i sin tur förklaras med att de tio gymnasierektorerna arbetar nära varandra.
– Att vara rektor är ett tufft jobb och det är en styrka att vara en stor ledningsgrupp, jag är i ropavstånd till tre av mina kollegor, säger Wedin.
Gymnasierektorerna arbetar tillsammans med fyra så kallade enhetschefer som bland annat har personalansvar för all ickepedagogisk personal.
Rektorerna tycker att Luleå gymnasieby har gott rykte och är ett viktigt varumärke för Luleå.
– Utbildningarna har gott renommé och andra kommuner tittar på oss. Sett till statistiken i riket har Luleå gymnasieby bra resultat och eleverna har bra resultat i nationella prov, säger Nilsson.
Rektorerna tycker att det pedagogiska projektet av gymnasiebyn har varit lyckat.
– Ambitionen att korsbefrukta utbildningarna genom att blanda yrkeseleverna med de som går teoretiska porgram har gått bra. Vi har lyckats bra med att föra ihop de olika kulturerna, säger Wedin
– Vi är stolta att tillhöra Luleå gymnasieskola vi känner oss duktiga och har elever som trivs duktig personal och så har vi roligt, säger Eklund.
En sak står fortfarande på önskelistan: en stor skrivsal.
– Vi behöver utrymme för provskrivning och för föreläsningar, säger Nilsson.
Det som inte är optimalt med skolan är trafiksituationen med den farliga korsning, att en del av programmen är trångbodda och så att kan det ibland blir köbildning till matsalarna.
Rektorerna vill lyfta fram tre delar som särskilt lyckade:
* Gymnasiebyn har egen it-personal.
* Skolan är populär bland lärare och har hög andel behöriga lärare.
* Skolan kan genom sin storlek erbjuda heltidstjänster.