Trots att solen inte skiner denna jÀmngrÄa morgon sÄ Àr solglasögon ett mÄste för att kunna se nÄgra kontraster mellan den vita isvÀgen och den ljusgrÄa himmelen.
Ute pĂ„ Junkön pĂ„gĂ„r livet i en stilla lunk. Ăn som sommartid sjuder av liv har nu under vintermĂ„naderna ett betydligt lugnare tempo nĂ€r vi hĂ€lsar pĂ„ hos de tvĂ„ bofasta familjerna, Lars och Ulrika Ăkvist samt Bengt Ruthström och Gunita Möller.
I drygt tio Är har Bengt och Gunita bott ute pÄ Junkön. De tre-fyra första Ären jobbade Bengt pÄ universitetet och kunde pendla fram och tillbaka till stan. Sommartid gick det en arbetsbÄt morgon och kvÀll. Vintertid nÀr isen lagt sig gÄr isvÀgen via Sandön in till fastlandet. Men sÄ för snart sex Är sen, vid 59 Ärs Älder bestÀmde sig Bengt för att ta pension.
â Nu Ă€gnar jag mig en del Ă„t musik och bandet Euskefeurat. Vi har nyss varit pĂ„ en fyra-dagars turnĂ© i Uppsala och ska ut och spela nĂ€sta vecka igen.
Förutom musiken finns en hel del annat att fixa med pÄ ön. Ute pÄ gÄrden lÀngs mot en förrÄdsvÀgg stÄr ett antal skidor uppstÀllda i alla tÀnkbara varianter. Inne i vÀxthuset, i vÀntan pÄ att odlingssÀsongen ska starta, stÄr en el-fatbike som han anvÀnder för att ta sig fram.
â Den hĂ€r Ă€r vĂ€ldigt rolig att cykla med. Jag insĂ„g att om jag ska ha en fatbike sĂ„ behöver den ha en elmotor som man kan fĂ„ lite hjĂ€lp av, vi har ju inte sĂ„ bra vĂ€gar hĂ€r.
Det lilla huset som de bor i byggdes av Bengts far och stod klar 1960, och de tog över den dÄ han gick bort.
â Stugan var frĂ„n början en tvĂ€ttstuga som stod vid jĂ€rnvĂ€gsövergĂ„ngen i Notviken. Pappa arbetade som stins pĂ„ Notvikens station sĂ„ vi bodde dĂ€r intill. NĂ€r de tvĂ„ tvĂ€ttstugorna skulle rivas sĂ„ köpte pappa en av dem, monterade ned den och fraktade ut den hit, den andra tvĂ€ttstugan fördes till Hindersön, berĂ€ttar Bengt.
Att i slutet av 1950-talet montera ned ett hus och frakta det med bÄt ut i skÀrgÄrden krÀvde en hel del.
â PĂ„ den tiden fanns det ju inte sĂ„ stora bĂ„tar. Vi hade en sex-meters bĂ„t med liten motor pĂ„ tre hĂ€star som vi pĂ„ slutet av 50-talet lastade och puttrade pĂ„ sĂ„ sĂ€tt hit stugan frĂ„n Notviken. Det blev mĂ„nga turer fram och tillbaka minst sagt. De största delarna togs över med hĂ€st och vagn pĂ„ vintern.
Senare byggdes den gamla tvÀttstugan ut och boytan fördubblades.
â Det Ă€r inte sĂ„ stort, men det Ă€r en utmaning och man hittar sĂ€tt att utnyttja varje kvadrat man har, sĂ€ger Gunita.
â NĂ€rheten till vattnet Ă€r ju fantastiskt. Det som pĂ„ sommaren kan vara lite jobbigt Ă€r att solen gĂ„r upp klockan tvĂ„ pĂ„ natten och lyser rakt in i sovrummet, fyller Bengt i.
Paret beskriver det som en frihet att kunna bo sÄ hÀr.
â Jag trivs vĂ€ldigt bra hĂ€r ute, speciellt nu under vintern Ă€r det ju lĂ€ttare i och med att vi har isvĂ€gen. Det Ă€r under förfallotiden som kommunen Ă€r lite dĂ„lig att hĂ„lla upp transporterna pĂ„ den hĂ€r sidan isrĂ€nnan. Ett tag kunde vi Ă„ka in till stan en gĂ„ng i mĂ„naden med helikopter, för att handla. Men den servicen lade de ner. Det gör det hela lite svĂ„rare, speciellt om man har lĂ€karbesök eller nĂ„t liknande inne i stan. Men det gĂ€ller att hĂ„lla sig frisk, konstaterar hon.
Olyckan kan ju ÀndÄ vara framme, nÄgot som Gunita fick erfara nÀr hon för nÄgra Är sedan halkade och bröt lÄrbenet under en sparktur pÄ ön. DÄ kÀndes hjÀlpen lÄngt borta och det tog lÄng tid innan hon fick hjÀlp och kunde ta sig till sjukhus.
Trots detta trivs bÄde Bengt och Gunita vÀl pÄ ön. Inte minst lockar nÀrheten till naturen.
â Naturen Ă€ndrar sig ju varje dag och det Ă€r fantastiskt att se, men det finns nackdelar ocksĂ„. Det blĂ„ser ju alltid hĂ€r, lite högre upp pĂ„ ön har de mera lĂ€. Att odla Ă€r ocksĂ„ svĂ„rt, blommorna blĂ„ser sönder. SĂ„ det Ă€r utmaningar pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt.
Vilken Ă„rstid Ă€r bĂ€st hĂ€r?â SvĂ„rt att sĂ€ga, men vĂ„rvintern gillar jag ju â med solen, den gnistrande snön och man kan sitta ute, menar Gunita. Sedan Ă€r ju hösten ocksĂ„ fin nĂ€r turistsĂ€songen Ă€r över.
â Vi brukar packa med oss lite fika och Ă„ka ivĂ€g och en bit och sĂ€tta sig i en solglĂ€nta, eller bara skotta fram en altan utanför dörren. Det Ă€r vĂ€ldigt fint, nackdelen med att bo just hĂ€r Ă€r att nĂ€r det blĂ„ser kuling sĂ„ fĂ„r vi all snö som landar mitt pĂ„ gĂ„rden och det blir en hel del. Nu har vi en snöslunga och det underlĂ€ttar, sĂ€ger Bengt.
Livet pÄ ön innebÀr verkligen att fÄ kÀnna pÄ vÀdrets starka makter. I höstas drog en storm in över ön sÄ kraftig att den tryckte sönder piren i hamnen.
â Det var enormt vilka vĂ„gor det blev. VĂ„r brygga vid huset drog i vĂ€g, trots att jag hade bultat fast den rejĂ€lt, sĂ„ den fĂ„r vi hĂ€mta tillbaka nĂ€r snön Ă€r borta.
En bit bort bor grannarna Lars och Ulrika Ăkvist, fiskefamiljen som i generationer Ă€nda sedan slutet av 1700-talet bott pĂ„ ön. Under barmarksperioden gĂ„r den mesta tiden Ă„t till fiske, under vintrarna Ă€gnar man sig mer Ă„t att rusta redskap, och hĂ„lla isvĂ€garna öppna. Just nu pĂ„gĂ„r dock ett större renoveringsprojekt i den gamla slĂ€ktgĂ„rden berĂ€ttar de över en fika vid köksbordet.
â Vi har lĂ€nge planerat att renovera, men de senaste Ă„ren har isarna varit sĂ„ dĂ„liga att det varit svĂ„rt för byggare att ta sig hit, men nu gick det att fĂ„ till, berĂ€ttar Ulrika som njuter av lugnet som lĂ€gger sig under vintermĂ„naderna.
â Det Ă€r hĂ€rligt att bo sĂ„ hĂ€r nĂ€ra naturen. I november och december Ă€r det ganska tyst hĂ€r. Det Ă€r sĂ„ fantastisk skönt och sĂ„ vackert. November har man vĂ€l aldrig gillat tidigare, men hĂ€r ute upplever jag den inte sĂ„ mörk och trist. NĂ€r november kommer lĂ€gger sig lugnet efter att man jobbat hĂ„rt en lĂ„ng period. Man kan gĂ„ ut och promenera i skogen och sĂ„. Det Ă€r jĂ€ttehĂ€rligt, sĂ€ger Ulrika.
NÀr isen lagt sig pÄ Bottenviken underlÀttas livet pÄ fler sÀtt.
â Det kĂ€nns lyxigt nĂ€r isvĂ€gen Ă€r klar och man kan köra hela vĂ€gen till gĂ„rden nĂ€r man varit och handlat exempelvis. Annars fĂ„r man ta upp matvarorna i skottkĂ€rra frĂ„n bĂ„ten. Och sĂ„ har jag skaffat mig en gammal postcykel med behĂ„llare fram och bak, den Ă€r jĂ€ttepraktisk.
Nu blir turerna in till stan mer sÀllsynta dÄ dottern Lovisa, 20, bor i stan och tar med sig ut till ön det som behövs.
Under vintern brukar de ocksÄ stödutfodra Àlgarna som Àr vÀldigt utsatta och har svÄrt att hitta mat under de snörika vintrarna, en och annat rÄdjur som ocksÄ hittat ut i skÀrgÄrden fÄr ocksÄ extra mat.
â Tidigare sĂ„ hittade vi alltid nĂ„gon död Ă€lg under vintern men det har inte hĂ€nt i Ă„r. DĂ€remot har nĂ„got rĂ„djur strukit med. Vi har hittat tvĂ„ som varit skadade. Vi har tidigare inte haft sĂ„ mycket rĂ„djur hĂ€r, de Ă€r ju egentligen inte anpassade för klimatet hĂ€r ute sĂ„ de har det svĂ„rt just nu och behöver stödutfodring, sĂ€ger Lars.
Vintertid Àr han den som hÄller öppet isvÀgen mellan Junkön och Sandön. Det blir mÄnga lÄnga timmar i traktorn, inte minst denna vinter dÄ snön periodvis vrÀkt ned.
âI vinter har det varit ganska besvĂ€rligt. Det har kommit mycket snö och det driver igen var och varannan dag. Det mesta har jag kört med slunga men har inte gjort vĂ€gen lika bred som vi brukar ha den, fördelen Ă€r att man dĂ„ inte heller fĂ„r de höga plogkarmarna som det driver emot.
Vad gör du alla timmarna i traktorn?â Funderar pĂ„ myndigheterna och hur de fungerar, sĂ€ger han med ett snett leende och syftar pĂ„ myndighetens syn pĂ„ fiskerinĂ€ringen som han menar försvĂ„rar för yrkesfiskarna.
â Exempelvis har vi ett sĂ€lbestĂ„nd som stĂ€ndigt ökar, vi vill kunna jaga sĂ€l i större utstrĂ€ckning för att skydda fisket eftersom sĂ€len Ă€ter enorma mĂ€ngder. Men det finns tjĂ€nstemĂ€n pĂ„ lĂ€nsstyrelsen som menar att vi mĂ„ste anpassa oss till sĂ€len. Den var ju hĂ€r först. För mig kĂ€nns det som ett konstigt sĂ€tt att resonera.