"Det är hemskt, efter tre månader i ett kylrum behöver han komma i jorden"
Marianne Johanssons ensamme granne dog av en kraftig hjärtinfarkt för över tre månader sedan.Han är fortfarande inte begravd och lägenheten står orörd.- Han har behandlats som en trasa som de bara har slängt ut, säger hon.
Foto:
Fin människa
Det kom aldrig någon och hälsade på hos honom, förutom hemtjänsten som brukade hänga maten på dörrhandtaget och någon som ibland städade hans hem.
Grannen knackade varje dag på Mariannes dörr och sökte sällskap.
Till slut kände hon igen knackningarna.
- Han hade ingen annan än mig. Han hade ofta dåligt med både mat och pengar men han var en jättefin människa, säger hon.
Grannen var från Finland, och kom till Sverige som krigsbarn när han var sex år. Han placerades i fosterfamilj och arbetade inom industrin hela sitt liv.
Aldrig rädd
Han berättade för Marianne att han hade haft problem med alkoholen under stora delar av sitt liv. De tre sista åren drack han ingen alkohol alls. Marianne tvekade inte att hjälpa honom.
- Han var en sån gullig människa. Aldrig besvärlig. Jag tvättade åt honom många gånger och bjöd honom på mat, säger hon.
Hon ställde upp för sin ensamme granne många gånger. Skjutsade honom till banken. Lärde honom hur en mobil fungerar. Lät honom sitta på hennes kökssoffa
Hur kommer det sig att du ville hjälpa honom?
- Jag har empati för gamla människor, säger hon bestämt. Det är ynkligt hur gamla människor blir behandlade. Han var sjuk! Han kunde inte ens gå mot slutet men fick ingen vård. Jag har varit hemskt besviken över hur kommunen har misskött honom, någon borde ha pratat med honom och frågat hur han mådde åtminstone.
- Han var snäll, en vanlig människa som ingen förstod, fortsätter hon.
Mår dåligt
Under en fjällvistelse med en vän fick Marianne höra att grannen fått en kraftig hjärtinfarkt. Han dog på sjukhuset i mitten av mars. Fortfarande när den här artikeln skrivs har begravningen inte ägt rum.
Att det tar tid, upprör Marianne.
- Jag har ringt till socialen och frågat varför den inte gör något för honom. Ska han ligga i ett kylrum i flera månader? Det är inte skäligt att göra så här mot honom. Det är orättvist och man mår dåligt invändigt.
Hemskt
Hans lägenhet står orörd i väntan på att kommunen ska hitta några släktingar någonstans som eventuellt kan ge klartecken om begravning.
- Varför ska det ta så lång tid? Det känns hemskt. Han behöver få komma i jorden. Det är som att han inte är värd något, säger Marianne.
Hon har kontaktat kommunen för att få reda på datum för begravningsgudstjänst. Troligtvis är det bara Marianne och hennes döttrar, förutom personal från samfälligheten och socialen, som kommer att närvara.
- När jag ringde till kommunen fick jag till svar att jag inte har något med det att göra,.
Så jobbar vi med nyheter