Det blev inget mirakel – bröstcancern tog Hildas liv

Hilda fick aldrig det kalasĂ„r hon önskade sig som 30-Ă„ring. Hon fick bröstcancer. En sjukdom hon kĂ€mpade mot med systern Teresia vid sin sida. Vi trĂ€ffade henne i februari. I april tog kampen slut – Teresia miste sin Ă€lskade syster och bĂ€sta vĂ€n.

Hilda, Teresia och barnen gick till fotografen tillsammans. Bilderna pryder vÀggen i vardagsrummet hos Teresia.

Hilda, Teresia och barnen gick till fotografen tillsammans. Bilderna pryder vÀggen i vardagsrummet hos Teresia.

Foto: Birgitta Lindvall Wiik/frilans

LuleÄ2021-05-27 08:32

Hildas personvÄg blinkade okontrollerat, samtidigt som taklampan fick fnatt. Teresia Keisu, 35, befann sig i sin döda lillasysters lÀgenhet i LuleÄ för att packa ihop hennes liv.

– StorgrĂ„tande tittade jag upp mot lampan och sa ”Hilda Ă€r du hĂ€r? Jag Ă€lskar dig sĂ„!” Mamma tyckte att vi kunde vĂ€nta med att stĂ€da ur Hildas hem, men jag ville vara dĂ€r, jag ville vara Hilda nĂ€ra. Vi var ju alltid sĂ„ nĂ€ra varann, vi kramades och höll varandras hĂ€nder.

TÄrar stiger i Teresias ögon nÀr hon berÀttar om sin Àlskade syster. Hon som berÀttade sin historia i Kuriren i februari.

Hilda Keisu skulle fylla 30. Hon trivdes pÄ jobbet som fritidsassistent, hon var rockbandet The Darkness största fan och hon drömde om att börja dejta och bilda familj. Hon lÀngtade efter en egen hund och hade köpt nya lÀngdskidor och en gitarr.

– Hilda hade mĂ„nga framtidsplaner, men skidorna blev stĂ„ende och gitarren har hon bara hĂ„llit i tvĂ„ gĂ„nger.

För ett och ett halvt Är sedan kÀnde Hilda en knöl i sitt bröst. Hon var ung och trodde inte att det var nÄgon fara.

Knölen var ingen ofarlig fettknöl, det var trippelnegativ bröstcancer. Den tuffaste varianten. Hildas Är som 30-Äring blev det tuffaste i hennes liv, prÀglat av cellgifter och strÄlning.

– Hon gick igenom otroligt mĂ„nga svĂ„ra saker och fick aldrig positiva besked. Varje gĂ„ng hon hoppades att undersökningarna skulle visa att tumörerna krympt blev hon besviken.

I januari hade Hilda metastaser i höften, i varje ryggkota och i huvudet. Hon hoppades pÄ mirakel, eller Ätminstone att behandlingen kunde förlÀnga livet.

– Först fick jag trösta alla omkring mig, sedan bröt jag ihop av det svĂ„ra beskedet att jag hade kronisk cancer, berĂ€ttade Hilda dĂ„.

Det var precis sÄdan Hilda var. OmtÀnksam. MÄn om alla andra.

– Ja, hon satte alltid andra i första rummet, stĂ€llde alltid upp. Hon var den snĂ€llaste som fanns, sĂ€ger Teresia och berĂ€ttar att Hilda strax efter vĂ„rt möte fick svĂ„ra smĂ€rtor som inte medicinen bet pĂ„. 

Hon hade drabbats av nya metastaser i ryggen och levern var full av dottertumörer. Behandlingen gav ingen effekt.

– Det var ett tufft besked. Hilda hade hoppats pĂ„ en förbĂ€ttring. Hon följde Hannah Ekwalls öde och hade sett hur hon var full av liv ena dagen och död nĂ€sta. Hilda blev rĂ€dd och ledsen. Skulle hon ocksĂ„ dö nu?

Nya cellgifter sattes in och Hilda fick tvÄ fina veckor i mars. SmÀrtorna var hanterbara och Hilda fick följa med Teresia, hennes barn Rut och Judith, brodern Tobias med familj och syskonens mamma ut pÄ skoterturer i tvÄ dagar.

– Jag Ă€r sĂ„ glad för de dĂ€r dagarna. PĂ„ kvĂ€llen satt vi och spelade sĂ€llskapsspel och pratade. Vi pratade om sjukdomen, men vi pratade om sĂ„ mycket annat ocksĂ„. Vi hade roligt och skrattade. De minnena betyder allt idag. Efter det gick det bara utför.

Metastaserna i huvudet vÀxte okontrollerat och gav sÄ smÄningom upphov till svÄra kramper.

– En morgon efter pĂ„sken gick det inte att vĂ€cka Hilda. Hon fick Ă„ka ambulans till sjukhuset och sedan kom hon inte hem igen. Doktorn sa att hon inte skulle vakna mer och vi grĂ€t och tog farvĂ€l, jag, mamma och min bror.

Teresia och hennes mamma turades om att vaka vid Hildas sida. En morgon hÀnde miraklet. Hilda började prata!

– Jag Ă€r sĂ„ oĂ€ndligt glad för de extra dagarna. Vi fick berĂ€tta hur mycket vi Ă€lskade henne, vi hann prata om allt möjligt, vi till och med spelade tĂ€rning. Mina flickor kom till sjukhuset för att ta farvĂ€l. Vi var vid lekparken och hade en mysig stund, som tyvĂ€rr slutade med ett av Hildas krampanfall. Det var skrĂ€mmande.

Ännu en gĂ„ng försvann Hilda in i medvetslöshet och lĂ€karna gav inget hopp om att hon skulle vakna. Ännu en gĂ„ng gĂ€ckade Hilda döden.

– Vi skrattade tillsammans med Hilda och undrade hur mĂ„nga liv hon egentligen hade. Det var en hemsk tid av sorg och oro. Att vaka vid en Ă€lskad systers dödsbĂ€dd Ă€r en overklig mardröm. 

PÄ sin mammas födelsedag, den 23 april, tog Hildas liv slut.

– Å ena sidan Ă€r jag lĂ€ttad över att hon slipper lida mer, Ă„ andra sidan ville jag ju ha kvar min lillasyster!

Hildas begravning var tung men vacker. Hon hade sjÀlv bett vÀnnerna att sjunga en sÄng av favoritbandet The Darkness.

– Hilda ville berĂ€tta sin historia för att alla ska ta eventuella knölar pĂ„ allvar. Jag vill berĂ€tta Hildas historia för att hon aldrig ska bli bortglömd.

Bröstcancer

Bröstcancer Àr den vanligaste cancerformen hos kvinnor, cirka 20 kvinnor fÄr dagligen diagnosen. Sjukdomen drabbar framför allt medelÄlders och Àldre kvinnor. NÀr yngre kvinnor drabbas har de oftare av en Àrftlig bröstcancergen. Den har inte Hilda. Symtom pÄ bröstcancer kan vara en knöl i bröst eller armhÄla, förstorat och hÄrt bröst, hudrodnad eller apelsinhud, indragning i huden eller vÀtska frÄn bröstvÄrtan. KÀlla: cancerfonden.se

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!