Ljuset i tunneln känns oändligt långt borta. Detta år har jag dock klarat mig förhållandevis väldigt bra. Utan att sjunka alltför djupt i mitt innersta. Varför jag klarat mig, återkommer jag till.
Julen nalkas. Högtiden på året då alla familjer skall vara lyckliga. Inget får gå fel och den perfekta fasaden, i sin yppersta form, ska visas upp.
Men det är också den tid på året då misären under ytan riskerar att blottas. Vuxna ser sin chans att få ta några stänkare och därtill, mer legitimt än en vanlig helg. Systembolaget gör nog omsättningar som kan försörja ett helt land.
Nu är jag nog inte helt sanningsenlig, men ni fattar bilden. Jag skulle inte argumentera emot om systembolaget skulle ha stängt till jul. Öppna igen till nyår. Det räcker med en fest under högtiderna.
Men det är väl fult att hata julen. Julen ska ju alla älska.
Men inte jag. Jag hatade julen fram tills min lilla gosse såg dagens ljus. Nu älskar jag den. En extra stund att få vara med dem man älskar. Utan att behöva ta till flaskan. Jag har aldrig varit den som gillar att umgås med släkten. Men nu finner jag en någorlunda harmoni i det i alla fall. Kanske beror det på att jag närmar mig 40.
Varför har jag då klarat mig förhållandevis bra? Jo, förutom familjen, så är det mitt jobb. Det har varit många matcher i november. Plus att jag hade ynnesten att få följa med vårt damlag till Stockholm i slutet av oktober. Det gav mig en fantastisk energi och glädje. Dessa människor är så oerhört magiska. Maken till tacksamhet och ödmjukhet, har jag aldrig stött på. Alltså, det är ju världsstjärnor vi pratar om. Michelle, Emma, Ronja, Melinda, Jenni m.fl. Jag har ju förmånen att få jobba med och för dem. Det enskilt, är en bidragande orsak till att jag hade en bättre novembermånad än någonsin tidigare.
Har ni tänkt på hur fantastiskt det är att få bo i Norrbotten? Damidrotten är Sverigeledande i flera sporter. Vi har LHF/MSSK, Luleå Basket, Piteå IF, Boden Handboll. Lag som tillhör den yppersta eliten i Sverige i sin sport. Vi har en lång väg kvar här uppe, men jag tycker ändå att vi visar övriga Sverige att gubb-eran snart är ett minne blott. Men vi måste fortsätta kämpa. Varje dag. Tillsammans!
Det är inte bara inom idrotten vi går i bräschen. Även inom kulturlivet. Vi har Musikens Makt. Sveriges i särklass bästa festival, som drivs av Elisabeth Rosenbrand. En person som jag beundrar väldigt mycket. För hennes kamp och engagemang att få lika villkor för kvinnor i hela världen. En ambassadör för jämställdheten. Av henne har vi mycket att lära. Jag försöker kämpa och bidra med allt jag kan också. Men även jag kan göra ännu mer. Varje dag.
Slutligen vill jag önska er en fin jul, vänner!
Ta vara på tiden med varandra. Se till att julen blir en harmonisk tid. Framförallt för barnen. För det är vi vuxna, som bär allt ansvar. Jag återkommer dagen före nyårsafton med några karameller.
Kram