Ina Rehn, Jonathan Sagelind, Kerstin Andersson och Henrik Blind är med och arrangerar ceremonin då samiska kvarlevor återbördas dit de hör hemma.
Många bär kolt dagen till ära när de samlas utanför Stillhetens kapell. Några är långväga gäster, andra från närområdet.
– Det har varit en process och nu får vi avsluta det här kapitlet och de får åter komma i jorden. Om man zoomar ut så är det ändå ganska hemska grejer som har hänt, säger Jonathan Sagelind, ordförande i Lule Boden sameförening.
Officianten Henrik Blind håller ett inledningstal:
– Vi bär er varsamt tillbaka till den jord som en gång bar era steg till markerna som formade era tankar, till vinden som bar era namn, tillbaka till Sápmi. Och vi säger det som aldrig borde behöva sägas: Välkomna hem igen. Ni har aldrig blivit bortglömda, ni har alltid varit älskade och nu är ni äntligen hemma igen.
Officianten Henrik Blind håller ett inledningstal.
Till ljudet av klockringning och till samisk trumma och jojk bärs sedan de två näveraskarna med kvarlevorna i procession över kyrkogården.
Det handlar om två samiska män med okänd identitet från Luleåtrakten som för 150 år sedan grävdes upp från sina gravar för att fraktas till Lunds universitet där Sven Nilsson, professor i naturalhistoria, bedrev forskning.
Sara Virkelyst, Annkristin Wallengren och Jenny Bergman representerar Lunds universitet under cermonin. Det är också två av dem som bär kvarlevorna fram till begravningsplatsen.
Därför är det nu representanter från Lunds universitet som bär näveraskarna med de två kranierna fram till gravplatsen.
– Det känns jättebra att få lämna tillbaks dem. Det är en symbolisk begravning av en unken människosyn, säger Annkristin Wallengren, vice rektor vid Lunds universitet.
Programmet för ceremonin.
I Lund har kvarlevorna legat i lådor i en större samling av kranier och skelett. Mest är det medeltida Lundabor, berättar Jenny Bergman, antikvarie vid Historiska museet som lyder under Lunds universitet, men ytterligare fyra samiska kvarlevor finns kvar.
– Vi fortsätter förvara dem i väntan på en förfrågan om återbördande, säger hon.
I procession går hela sällskapet över kyrkogården fram till begravningsplatsen.
Det är sameföreningen som står för arrangemanget på initiativ av Kerstin Andersson från Lillsaivis. Riksantikvarieämbetet har bidragit med pengar till minnesstunden.
När processionen nått de anspråkslösa gravstenarna som var och en har texten "Vila i frid" lämnas askarna symboliskt över i samiska händer till Anna Greta Fahlgren Rensfeldt och Simon Årsjok som sänker ner dem i jorden.
Framme vid gravplatsen tar Anna Greta Fahlgren Rensfeldt och Simon Årsjok över näveraskarna inför gravsättningen.
Anna Greta Fahlgren Rensfeldt och Simon Årsjok lägger ner askarna med kranierna i jorden.
Flera lägger buketter av vilda blommor på graven.
En av dem är Ina Rehn från Lillsaivis. Hon är märkbart berörd.
– Det här är en så viktig del av en läkningsprocess för hela det samiska folket. Läkning är smärtsamt på sitt sätt, men det är också befriande. Det är dags nu att få läka, säger hon med eftertryck.
Ina Rehn är berörd. "Det är det nog många som är", säger hon.
Cariola Rosdotter Eriksson från Vuollerim bidrar med tal, jojk och trumma. "Det känns hedrande och speciellt. Det här kan ju vara mina förfäder", säger hon.
Flera av begravningsgästerna lägger vilda blommor på gravarna. Här är det delegationen från Lunds universitet.
På gravstenarna står det "Vila i frid".