Hennes fall har uppmärksammats
i norrbottniska medier vid flera tillfällen. I dag, nästan ett år efter att allt började, berättar Rebecca Öhman, 34, för första gången om sin resa i cancervården. En vård som hon trots allt inte är bitter på.
- Alla har agerat utifrån det de trodde var bäst för mig. Jag har känt mig så otroligt omhändertagen.
Det var på kvällen den 21 november 2011 som hon hittade en knöl i sitt högra bröst. De två sönerna hade lagt sig då hon berättade för maken Jonas i hemmet i Klöverträsk.
- Knölen var jättestor och gjorde ont. Vi pratade om det när vi gick och lade oss. Jag kände mig orolig.
Vid mammografin var läkaren misstänksam och beslutade sig för att ta ett vävnadsprov för att undersöka knölen ordentligt.
- Jag hade inte väntat mig det. Det var skakigt att åka hem. Jag var nog i halv chock.
Det gick en vecka, och knölen blev mindre. Inte kunde väl det här vara cancer? Så kom brevet med kallelsen tillbaka till Sunderby sjukhus. Hon åkte till kliniken en vecka innan Lucia.
- Jag var övertygad om att jag inte hade cancer. Jag sade till bröstsköterskan att jag inte var ett dugg nervös. Men då såg jag att hon blev konstig.
Aggresiv bröstcancer
Läkarens besked var rakt och klart: provsvaret visade på högaggressiv bröst-
cancer. Rebecca Öhman blev fullständigt häpen. Hon åkte hem med Jonas och var helt inriktad på hur allt skulle ordnas.
En vecka efter beskedet åkte hon med äldsta sonen Lukas, 8, till Teneriffa, men vid det laget hade stressreaktionen satt sig i kroppen.
- Jag sov jättedåligt. Jag somnade
någon timme och sen vaknade jag utan att kunna somna om.
Resan, där en kompis med barn var med, blev ändå lyckad. Och när Rebecca och Lukas kom hem hade Jonas gjort färdigt sjukrummet där de förväntade sig att Rebecca skulle tillbringa flera
månader. Rummet var inrett med ny tv, nya gardiner och en höj- och sänkbar säng med motor.
Ville bli frisk
- Vi var öppna med barnen om sjukdomen. Men jag sade inte att jag kanske skulle dö. Det fick vi ta då det blev aktuellt.
Den 29 december opererades Rebecca Öhman. Vårdpersonalen beslutade sig för att ta bort hela hennes bröst, eftersom cancern var så aggressiv.
- Det var förstås inget att snacka om. Jag ville ju bli frisk.
Hemma igen fick hon flera komplikationer. De nattliga stressreaktionerna höll i sig, och ett 22 centimeter långt operationssår gjorde det inte lättare att sova.
- Jag ville komma igång med cytostatikabehandlingen, så att den skulle vara klar innan sommaren.
I slutet av januari kallades Rebecca Öhman till återbesök. Hon var helt inställd på att starta behandlingen. Hittills hade beskeden bara blivit sämre och sämre, men det var nu allting vände.
- Jag gick dit och var så övertygad om att jag var sjuk. Men jag fick ett chockbesked igen. De sade att alla prover visade att jag aldrig haft cancer.
Rebecca Öhman drabbades av en motstridig mix av känslor. Glädje - och ilska.
Landstinget Lex Maria-anmälde händelsen, och Socialstyrelsen har efter en utredning riktat kritik mot vårdmissen. Flera förbättringsåtgärder har införts för att det inte ska kunna ske igen.
"Visst har det påverkat mig"
Rebecca Öhman förlorade ett bröst, men har erbjudits en operation för att rekonstruera det. Hon ska snart till Uppsala för konsultation.
Krisreaktionen hänger fortfarande kvar. Rebecca Öhman tål inte stress på samma sätt som tidigare, men efter hjälp av företagshälsovården så har sömnen blivit bättre.
- Jag tycker att jag är tillbaka till den person jag var. Men visst har det påverkat mig. Jag inser att livet inte bara är en räkmacka och känner mig glad över det jag har.
Hon anser egentligen att hennes öde fått orimligt mycket uppmärksamhet. De som borde lyftas fram är alla som verkligen är sjuka och kämpar med bröstcancer, tycker hon. Och vården har hon fortsatt förtroende för.
- Skräckscenariot är att kvinnor går till Sunderbyn och inte tror på sina cancerbesked efter att de fått höra om vad som hänt mig.