Regnet öser ner pÄ verandan och himlen över BergnÀsbron Àr höstgrÄ. Men innanför de höga fönstren lyser flitens lampa. Snart öppnar det anrika Bryggeriet igen. Denna gÄng i en ny skepnad. Systrarna Lisa Liljedahl och Paula Fahlander frÄn LuleÄ har dragit ihop ett gÀng företagande kompisar som alla har fÄtt sÀtta sin prÀgel pÄ det gamla huset. Restaurang, tatueringsstudio, klÀdbutik och frisörsalong Àr nÄgra exempel pÄ vad som kommer att finnas bakom stenvÀggarna.
â Det hĂ€r Ă€r ett utvalt gĂ€ng. Vi vill ha den dĂ€r tajta relationen mellan varandra. Vi har alla samma sjuka humor, det Ă€r superviktigt, sĂ€ger Lisa som kommer att driva konstateljĂ© pĂ„ bottenvĂ„ningen.
Tillsammans med storasystern tillika designern Paula Fahlander Àr det hon som ligger bakom satsningen.
â Det Ă€r skitkul. Vi har setts för sĂ€llan förut. Det hĂ€r har gjort att vi har kommit nĂ€rmare varandra Ă€ven privat, sĂ€ger Paula.
De bÄda systrarna har drömt om att samarbeta yrkesmÀssigt lÀnge. Men det Àr först efter ett par vÀldigt tunga Är privat som de har vÄgat ta steget.
Det började för ett par Är sedan dÄ Lisa drabbades av en aggressiv bröstcancer dÄ hon bodde i Los Angeles med sin familj. Hon tvingades till 24 veckors cellgiftsbehandling som avslutades i januari 2016. I februari samma Är opererade hon bort sina bröst.
â Nu mĂ„r jag bĂ€ttre. Jag Ă€r "back on track" och kĂ€nner mig ganska stark igen. Men det Ă€r klart att man lever med den dĂ€r oron hela livet, sĂ€ger hon.
I samma veva blev Àven systrarnas mamma vÀldigt sjuk hemma i Sverige.
â Hon blev ganska tvĂ€rt dement under en vĂ€ldigt kort tid. Hon lever fortfarande, men Ă€r inte samma person. Det Ă€r vĂ€ldigt sorgligt för mamma har alltid varit en sĂ„dan power-kvinna. Det Ă€r en hemsk sjukdom, sĂ€ger Lisa och fortsĂ€tter:
â De senaste tvĂ„-tre Ă„ren har varit kĂ€mpiga för oss. Man har fĂ„tt en vĂ€ckarklocka. Herregud, varför stressar vi genom livet och inte tar hand om varandra?
Lisa och hennes familj valde att lÀmna USA och flytta hem till Sverige. I kölvattnet av den tunga tiden bestÀmde hon sig tillsammans med Paula för att vÄga satsa pÄ sin dröm.
â Vi har surrat om det förut. Men nĂ€r jag bestĂ€mde mig för att flytta hem sĂ„ började Paula dra igĂ„ng hela projektet.
Varför blev det Bryggeriet?â Vi har fantiserat om en industrilokal nĂ„gonstans, kanske ute pĂ„ Storheden eller sĂ„. Men vi har inte hittat nĂ„gon. Sen kom vi pĂ„ att Bryggeriet har stĂ„tt tomt vĂ€ldigt lĂ€nge, dĂ„ fick vi idĂ©n.
Den stora tegelbyggnaden nere vid BergnÀsbron betyder mycket för mÄnga LuleÄbor. Vissa minns tiden dÄ det var ett gammalt bryggeri dÀr man kunde hÀmta ut sin öl till midsommar. Andra minns nattklubben, den stora discokulan och de öldrÀnkta dansgolven.
â Mina förĂ€ldrar har berĂ€ttat att de brukade gĂ„ pĂ„ restaurang hĂ€r nĂ€r de var unga, de har sagt att det var kö hĂ€r Ă€nda ner till korsningen, sĂ€ger Lisa och skrattar.
John Engfors, som ska driva tatueringsstudio i huset, berÀttar om nostalgin som slog till nÀr de första gÄngen fick tillgÄng till byggnaden.
â DJ-bĂ„set var fortfarande kvar. Det var som att nĂ„gon bara lĂ€mnat allt och gĂ„tt, sĂ€ger han.
â Ja, alla grejer var kvar frĂ„n nattklubben. Discokulan hĂ€r i mitten, alla fĂ„töljer med cigarettbrĂ€nnmĂ€rken, sĂ€ger Lisa Liljedahl.
Hon berÀttar att de har ÄteranvÀnt en hel del gamla prylar, som till exempel lamporna över bardisken och inne i restaurangen. De hÀrstammar frÄn det glada 90-talet.
Ni ville inte behĂ„lla discokulan?â Den har vi gett bort till Inpuls faktiskt. De blev jĂ€tteglada.
PremiÀren nÀrmar sig med stormsteg. Dock lite för lÄngsamt, enligt Lisa Liljedahl.
â Det har varit en del byrĂ„krati och grejer lĂ€ngs vĂ€gen som vi inte har kunnat rĂ„ över. Nu vĂ€ntar vi bara pĂ„ ett besiktningsdatum, men i stort sett Ă€r vi fĂ€rdiga. Jag hoppas att vi kan öppna om tvĂ„, tre veckor, sĂ€ger hon.