Emil hade precis fyllt 28 år när han hittades död i en trappuppgång i centrala Stockholm. Då hade familjemedlemmar letat och oroat sig för honom ända sedan han försvunnit efter sjukhusvistelsen som föranletts av en överdos dagarna innan, precis som de gjort många gånger förr under hans tioåriga missbruk.
– När Emil satt i trappuppgången på Hamngatan visste vi inte var han var och han skulle in på ett behandlingshem dagen efter. Vi letade efter honom och han skickade ett sms till mamma sent på natten där han skrev "oroa dig inte, jag lever imorgon också". Men det gjorde han inte, berättar systern Kajsa Tirén.
Syskonen växte upp på Lulsundet i Luleå och redan under högstadiet på Björkskataskolan kom lillebror Emil i kontakt med narkotika. Efter stökiga gymnasieår och efter att bland annat ha bott i Råneå flyttade han söderut och levde sitt sista år i Södertälje 2017.
– Vi har varit väldigt medvetna om hans beroende och har kämpat tillsammans med honom i åratal, det har varit en ständig kamp med myndigheter – men det känns ofta som att man bara kämpar m-o-t allting. Allt från kontakter med socialförvaltningen i bland annat Luleå, sjukvården, polis ... ibland kändes det som kvicksand som man aldrig kom ur, säger Kajsa Tirén.
Hur är det att prata om Emil?
– Nu känns det bra, jag vet att han hade varit väldigt stolt om han visste vad jag gör. Men under tiden han levde pratade jag inte speciellt mycket med någon, inte heller min mamma eller syster. Det finns så många fördomar kring missbruk och det gäller även familjerna. Man söker ofta skälen till varför någon är missbrukare hos familjen och då skulle vi hantera omvärldens fördomar samtidigt som vi kämpar för att rädda livet på vår bror.
Själv flyttade hon från Luleå efter studenten och bor numera i Vallentuna, men planerar besök i sommar hos släkt i Norrbotten och hos brodern på Örnäsets kyrkogård.
– Han dog inne i en trappuppgång på Hamngatan i Stockholm, ett stenkast från Sergels torg. Det är minst en ung person i veckan som dör av samma orsak i de kvarteren, säger Tirén.
– Men det hade lika gärna kunnat hända i Luleå, det finns droger överallt och de är lätta att få tag i.
Nu är Kajsa Tirén en av åtta kandidater som har möjlighet att bli "lyssnarnas sommarvärd" i P1. Fram till den 26 maj har svenska folket möjlighet att rösta på sin kandidat och vem som får sända sitt sommarprat i radio den 17 juli offentliggörs 4 juni.
Förhoppningen är att få chansen att lyfta upp Emils liv och att säkerställa att brodern inte blir bortglömd efter sin död.
– Jag vill berätta om Emils liv och att en beroendesjukdom kan hända i vilken familj som helst. Vi är en idrottsfamilj, som varken haft missbruk eller alkoholism bakåt i tiden, men det här kunde hända även oss.
Kajsa Tirén berättar att hon vill rikta sig till "vanliga människor" och visa vad det egentligen innebär att leva med och kring missbruk.
– Det finns så otroligt mycket fördomar kring de som är missbrukare. Många människor tänker att de är fördomsfria men sedan finns det ändå fördomar kring missbrukare, man tänker att de stjäl, smittar och att det bara är att rycka upp sig. Men det är en beroendesjukdom och de behöver hjälp och vård.
Tänkte ni mycket på vad hans missbruk kunde innebära?
– Vi var rädda för hans liv varje dag, därför kämpade vi hela tiden för att han skulle få rätt vård. Men i dag är missbruk kriminellt eftersom bruket av narkotika räknas som kriminellt, det gjorde att han inte fick den vård han behövde. Vi kämpade och vi lyckades inte nå fram, jag hoppas att politiker kan lyssna på programmet och tänka till kring missbruksvården som i dag inte är en vård.
Hur skulle det vara att prata om Emil i radio?
– Känslorna kommer tillbaka förståss. Om jag får möjlighet att prata i radio ska musiken i programmet bestå av Emils Spotify-lista och bara jag tänker på det blir jag gråtfärdig. Det är så många bra låtar och så mycket Emil, säger Tirén.
LÄS MER: De kan bli lyssnarnas sommarvärd
magnus.tosser@norrbottensmedia.se