n Den 17 december antog kommunfullmäktige i Luleå nya regler för fettavskiljare. I avsnittet om vilka som normalt ska ha fettavskiljare räknar man upp olika verksamheter och att omfattningen ska vara minst 25 portioner per dygn.
Så långt allt väl.
Men det kommer en fortsättning: "Liksom verksamheter som är utrustade med en industriell diskmaskin (typ WD 4). Detta oavsett vilken verksamhet som bedrivs".
Således: Det spelar ingen roll hur stor omfattningen är eller vilken typ av verksamhet det gäller. Om ni så bara diskar kaffekoppar två gånger per år så åker ni dit på att installera fettavskiljare för cirka 100 000 kronor plus en årlig kostnad på cirka 8 000 kronor för tömning.
Oppositionen försökte förgäves förmå (S) att inse att skrivningen behöver ändras.
Kommunalrådet försäkrade att det inte är avsikten att jaga föreningar, men hur mycket är det uttalandet värt när miljöinspektören dyker upp med regelverket i ena handen och linjalen i den andra?
Frågan är dessutom om ett kommunalråd, rent juridiskt, har mandat att bestämma att kommunens tjänstemän ska bryta mot kommunens eget regelverk.