I 36 år levde jag bara för mig själv. Visst, jag hade en familj att ta hänsyn till. En sambo och en hund. Men i ärlighetens namn satte jag alltid mig själv först.
Fanns det behov för en Moakväll – då tog jag en Moakväll.
Ville jag stänga in mig i ett rum med Vännerboxen och en påse chips så gjorde jag det.
När jag och min pojkvän flyttade ihop såg jag till att det fanns ett gästrum där jag kunde vara för mig själv om behov fanns. Det gjorde det – ofta.
Få saker har varit viktigare i mitt liv än just egentid. Jag älskar att vara med mig själv. Fundera på livet, fundera på ingenting alls, bry mig om noll saker, bry mig om allt.
Jag måste få dricka mitt morgonkaffe i tystnad, annars blir jag inte människa. Jag äter jobblunch klockan tre så att jag slipper kallprata med folk
Jag behöver lugn och ro. Tid för mig själv.
Men saker händer, livet tvärvänder och allt som varit är plötsligt bara minnen.
För ett halvår sedan föddes min son Kalle. Han skrattar hela tiden, gör pruttljud, gurglar och härmas. Jag älskar honom över allt annat. Skulle ta ett skott för honom utan att blinka.
Men. Han har snott min egentid.
De första mammamånaderna går kort och gott att beskrivas som ett panikartat chocktillstånd. Omöjligt att föreställa sig på förhand.
Omställningen var total. Från chips och dipp till bajs och kräks. Från mys med Ross och Rachel till amningsmaraton framför Familjen Kardashian. Från fullständig frihet till fängelse.
I ett halvår har Kalle varit med mig när jag äter, duschar, lagar mat, tvättar, twittrar, sover, läser, ser på TV, shoppar, promenerar och badar. När jag klämmer finnar, rakar benen, smörjer på hemorrojdersalva, klipper naglarna, lyssnar på musik, petar näsan, skrattar, gråter, kollar Facebook och messar.
Men en plats är helig. Här på toaletten.
Bajsa vill jag göra själv.
Jag älskar att vara mamma till Kalle. Men behovet av egentid försvinner aldrig.
Därför sitter jag här och ”långbajsar”. Igen.
När jag sitter på toaletten får jag – oftast – vara i fred. Reflektera över allt och inget. Umgås med mig själv och hämta andan.
Det är kanske lite pinsamt, men det händer att jag smugglar in smågodis på badrummet samtidigt som jag skyller på dålig mage.
Det finns inget bättre än...
...vänta, det kommer någon.
Vi hörs.