Det är måndag förmiddag och Milian går böjd över landet, drar upp morötter och samlar i en hög. I raderna bredvid växer sallad, potatis och rödbetor. Om en stund ska han åka in till Nordansmaks butik i Luleå och sälja dagens skörd.
Hans ansikte är bekant. Han brukar sitta med en pappersmugg utanför matvaruaffären. Milian är en av de romer från Rumänien som försöker hitta försörjning till sin familj genom att tigga i Sverige. Inte för att han vill, utan för att han inte ser någon annan chans att överleva.
– Jag gör ju inget dåligt när jag tigger. Jag slår ingen, jag säger inget dåligt. Och människor behöver inte ge om de inte vill, säger han.
Om Milian hade fått välja skulle han ha arbetat som han gör nu – odla grönsaker eller kanske sköta om får och kor.
– Det har vi har lärt oss barn. Det är ett roligt jobb.
Men hemma i Rumänien var han arbetslös.
– Tidigare gick det att få arbete, men det har blivit svårare och man får inte ut sin lön.
I Luleå har han funnit en ljuspunkt. Det är paret Josh och Elisabeth Armfield och deras vänner som sedan flera år tillbaka har engagerat sig för utsatta EU-migranter.
Det började med gemenskapsmåltiderna i EFS-kyrkan för fyra år sedan. I vintras var de med och bildade en förening för att driva ett härbärge och i våras fick de idén om ett odlingsprojekt som de kallar ”Att odla förändring”. Under odlingsperioden får Milian bo i det kristna kollektivet på Sundet där Josh och Elisabeth också bor.
– Vi har kämpat ganska mycket med att möta de akuta behoven med bostad och mat, men det kan inte bara stanna där – vi vill ta steget vidare. Vi vill att de inte ska behöva fortsätta tigga, säger Josh.
Odlingen ger inte så mycket pengar, men har gett Milian något positivt att göra och minskat hans behov av att tigga under sommaren.
– Det här är ju något som är bra för Luleå också, att han odlar ekologiska och närproducerade grönsaker. Så han får också bidra till samhället.
Att hjälpbehoven i själva verket kanske är oändliga får inte stoppa en, menar Josh.
– Jag brukar försöka vara hoppfull genom allt jag gör och göra det som är rätt.
Tycker du inte att det är Rumäniens ansvar att ta hand om sina invånare?
– Vi får stötta Rumänien i att förändra sin politik, men vi får inte stänga alla dörrar och säga att nej, det är inte vår grej. Som jag ser det delar vi marken och jorden som Gud har skapat med alla människor. Våra grannar i Rumänien kommer inte att sluta leva i fattigdom förrän det har blivit ett mer rättvist Europa. Och vi är också en del av Europa.