En skugga av sitt forna jag

Frank Wirén berättar om ett arbetspass en kväll i Västerås för ganska precis tio år sedan. Det är en skakande berättelse om ett arbetspass som kom att påverka honom för resten av hans liv.
Då hette han Frank Lampa, Malmbergsgrabb från begynnelsen men uppvuxen i Luleå.
Händelsen utspelades år 2 000, han var nyss fyllda 33 år och nybakad polisassistent i Västerås.
Nu heter han Frank Wirén. Han är alltjämt polis, nu i Luleå.
Den här kvällen fick han och en kollega ett larm om att det var bråk på en plats som heter Djäkneberget, liknande Gültzauudden i Luleå.
- Vi noterade att en känd bråkstake fanns på platsen men det var ganska lugnt ändå, berättar Wirén.
Larmet gick yt-
terligare en gång
- nu åkte sex poliser till platsen utan att få något uträttat. Tredje gången larmet kom åkte bara Frank Wirén och hans kollega till Djäkneberget.
- Jag gick fram till den kände bråkstaken, som för övrigt var boxare, och bad honom lugna ner sig annats skulle han åka in. Sedan åkte vi därifrån, säger Frank Wirén.
Hoppade ur och sprang efter
Bråkstaken sprang efter polisbilen, hoppade upp på fordonet, började banka på bilen och sprang sedan därifrån.
- Jag hoppade ur polisbilen och sprang efter.
Det hade börjar skymma ute. In-nan Frank Wirén lämnade polisbilen fick han med sig en ficklampa på cirka två kilo och som finns i varje polisbil.
Kollegan hann dock aldrig se
exakt vart Wirén tog vägen.
Frank Wirén sprang ikapp bråkstaken och fick omkull honom. Under språngmarschen tappade han ficklampan.
- Jag satt på honom och försökte låsa hans armar. Under tiden hade det samlats cirka 15 personer runt oss.
Då fick Wirén ett kraftigt slag
i nacken av den tunga ficklampan.
- Det svartnade för ögonen under några sekunder. Samtidigt började bråkstaken, boxaren, att slå mot mitt ansikte.
Någonstans i detta utsatta läge lyckades Frank Wirén ta fram någon slags urkraft.
- Jag tänkte bara på att låsa bråkstakens armar. Plötsligt såg jag att han var alldeles blodig i ansiktet, då insåg jag att blodet droppade från mig.
Brutal misshandel
Nu hade det samlats cirka 30 personer runt Wirén och bråkstaken.
- Det var då sparkarna mot mig startade. Jag hörde hur folk skrek i takt: "Sparka snuten, sparka snuten".
Han hörde också hur flera personer ville fram för, som de sade: "Släpp fram mig, jag vill också sparka en snut."
Under den brutala misshandeln tappade Wirén medvetandet flera gånger.
- Jag vet dock att jag vid ett tillfälle drog fram batongen men det var verkningslöst. Jag drog till och med mitt tjänstevapen men fick det sparkat från handen. Jag hann få tag på vapnet och fick tillbaka det i hölstret.
Hela tiden haglade sparkarna mot hans huvud och kropp.
- Jag åkte fram och tillbaka som en pingisboll. Jag minns att jag tänkte att "nu är det kört, jag orkar inte mer". Tanken var "hej då, nu är det slut".
Frank Wirén vaknade av att en hund slickade honom i ansiktet.
I något skede hade han lyckats larma med kommunikationsradion. Flera patruller hon till platsen.
Allvarligt skadad
- Det var så mycket folk runt mig att en polishund fick tugga sig genom hopen av människor och mina kollegor kröp efter hunden fram till mig.
Kollegorna ville snabbt ta med sin svårt sargade arbetskamrat från platsen, men Wirén påtalade att han faktiskt hade en gripen bråkstake att ta hand om.
De skador som Frank Wirén åsamkades var frakturer på käken, okbenet och näsan samt att sjätte och sjunde ryggkotorna är komprimerade.
Dagligen blir han påmind om den här kvällen för tio år sedan.
- Jag har än i dag ofta huvudvärk och har problem med synen, jag fixar till exempel inte de yttre synfälten, berättar han.
Problemen har betytt att han har tappat sitt flygtrafikcertifikat.
Frank Wirén har svårt att vistas
i stora folksamlingar.
Han säger att han fortfarande minns en del av fotsulorna från mobben som ursinningslöst sparkade på honom.
Fem ungdomar dömdes
Fem personer blev dömda för misshandeln. Fyra av gärningsmännen var under 15 år, en av dem var 17. Endast 17-åringen fick fängelse - i tre månader.
Han har åsikter om händerseln
i Haparanda under midsommarhelgen (se artikeln intill).
I det fallet handlade det också om relativt nybakade poliser. De valde dock att backa från mobben.

En skugga av sitt forna jag

Det är tio år sedan polisman Frank Wirén blev svårt misshandlad i tjänsten av en mobb på ett 30-tal personer.- Jag kunde höra hur folk ropade "släpp fram mig, jag vill också sparka en snut", berättar han.