– Jag förstår inte hur man tänker. Husen står för tätt och gårdarna är slutna. Det blir skuggigt och mörkt i stället för att man bejakar ljuset. Att bygga så där är att tigga om problem, säger han.
Bo Larsson, som var stadsarkitekt i Luleå 1992–2000, sitter numera i kommunfullmäktige för Moderaterna. När detaljplanen för Munkeberg strand nyligen klubbades konstaterade han kritiskt från talarstolen att det "smugit sig in en sydeuropeisk dröm" i Luleås byggande.
Idéskissen visar tio slutna gårdar med endast smala öppningar.
– Alltså, här är det två saker som är viktiga. Solen i söder. Staden i söder. I stället för att öppna mot söder ska folk titta in i sin grannes vägg. Vad jag förstår är höjden på husen inte bestämd, men det blir ju minst två våningar. Ju högre du bygger desto längre slagskugga. Vi får inte negligera behovet av ljus. Vi bor i en del av världen där det är fantastiskt mörkt. Det kan låta trivialt men det är det inte.
– Gå ut en vårdag och känn efter själv. Det är behagligt i solen men kallt i skuggan. Det är ju bara jämföra en sydsida med en nordsida på våren så ser man skillnaden på snösmältningen. Vi vill inte ha snön längre än nödvändigt och eftersom gaturummet inte ger någon plats är det innergårdarna som barnen ska ha sina lekrum på. Och där blir det skuggigt och kallt.
Bo Larsson tror att det blir problem både med snö och vind på Munkeberg strand.
– Det är tätt och trångt. Jag vet inte hur man ska snöröja. Och vinden från nordväst...gårdarna riskerar att bli vindhål. Jag vill lyfta upp vikten av förvaltningen. Snöskottning. Gräsklippning. Sånt måste in tidigt i processen när man ska bygga.
Skisserna för Kronandalen, där första spadtaget nyligen togs, ser liknande ut. Här gick kommunen till och med ut att man hämtat inspiration från Sydtyskland. Bo Larsson tycker att det strider mot grundläggande kunskap.
– De länder som vi borde titta på är de närliggande länderna på samma latitud. Exempelvis Finland. Vi har ett subarktiskt klimat. Det innebär ett lågt solvinkelstånd och att vi ska bygga för att minimera skuggor. I subtropiska områden, södra Europa och Nordafrika, ska man bygga för att skapa skugga. I tropiskt klimat handlar det om att öppna upp så att vinden kan svalka och svepa genom området. Vi har redan empirisk kunskap om vad som fungerar här.
Bo Larsson nämner Thuleområdet i Kiruna och flera av de bostadsområden i Luleå som byggdes på 1950- och 1960-talet.
– Funktionalismen kom med en enkelhet i byggandet där ljuset togs tillvara. Innan dess var närområdena sunkiga, täta, mörka. Tänk på de slutna stadskvarter man ser exempelvis i Stockholm. Det upplevs som pittoreskt och kanske går hem i konstnärskretsar men för mig är det helt främmande att bygga så idag. Det är möjligt att man tänkt sig ändringar i de här skisserna. Men i såna fall ifrågasätter jag varför man går ut med dem. Jag tycker man ska vara mer säker på vad man vill göra innan man presenterar det.
Bo Larsson vill få igång en diskussion för att engagera Luleåborna.
– Jag vill säga att jag tycker det är jättebra att man hittar ytor för det behöver verkligen byggas i Luleå. Men det måste ändå fungera och det måste vara ett boende av bra kvalitet eftersom det ska hålla i 50–100 år. När det handlar om såna här stora projekt kan inte ett helt samhälle sitta och titta på. Okej, vi har professionella planerare men det är inte fel att de som ska bo här också får vara med.
Stadsbyggnadsnämndens ordförande Lenita Ericson (S) välkomnar debatten.
– Det är jätteviktigt att vi pratar om det här och jag lyssnar gärna på Bo Larssons synpunkter. Han har varit tjänsteman i kommunen och jag förstår att han engagerar sig. Samtidigt har vi väldigt hög kompetens bland de tjänstemän som jobbar med frågorna. Vi har en driftsida som tittar på detaljplanerna och ska säga sitt. Och jag har inte fått några signaler ännu om att det här inte funkar.
De idéskisser som hittills tagits fram är inte huggna i sten. Men Lenita Ericson säger att det trots allt är ett medvetet tänk med slutna gårdar som står tätt.
– Vi vill ha tydliga innergårdar. Dels vill vi använda marken på ett effektivt sätt och dels vill vi bygga socialt hållbart. Vi vill skapa boendemiljöer där människor möts och där bilen inte är i centrum. Det är ett nytt sätt att bygga i Luleå. Men exakt hur vi ska bygga kvarteren är inte jag rätt person att säga och vi ska absolut ta till oss de tankar om ljus, snöröjning och öppenhet som Bo Larsson för fram, säger hon.