Historien har sin början 1994 då Lars Westerberg började dra igång de lokala sändningarna.
– Den första jag anställde var Petra Nordlund, vi hade inte ens lokaler då, säger han och konstaterar att fredagen är en sorgens dag.
Ur storstadsperspektiv är ett mord i Norrbotten knappt värt att rapportera om, förutom möjligen på text-tv.
– Allt centreras mot Stockholm. Lokalsändningar är en demokratifråga, säger den före detta tv-chefen.
Han är också kritisk till vad som händer på NSD och Kuriren.
– Största faran är att tidningarnas ägare hela tiden tittar på ekonomin.
Det är inga glada miner bland de anställda på lokalkanalen. Det blir bara två riksreportrar kvar på det som en gång var en stor redaktion med många medarbetare.
– Det känns väl rätt bra att ni två ska bevaka hela norra Sverige, säger Westerberg och försöker muntra upp Katarina Lindmark.
– Vi får äta oss mätt men resten får gå hungriga. Det är en epok som går i graven, säger Lindmark som också hade sett fram emot 20-årsjubileet.
Hon och övriga på redaktionen frågar sig – vart är vi på väg?
Detta med tanke på att Nordnytt inte längre sänder från Norrbotten och tidningarna gör neddragningar.
Dagen innan de fick besked om nedläggningen satt Lindmark och Peter Jonsson, som också blir kvar, och gick igenom ansökningarna till den nya tjänst de fått löfte om.
Men av det blev det ingenting.
– Jag fick veta att vi inte behövde ha morgonmöte. Det skulle vara stormöte klockan nio i stället, säger Ingrid Fridesjö som snart blir utan jobb efter sju år på kanalen.
Katarina Lindmark berättar att hon blev uppringd och manad att komma till jobbet direkt.
– Jag frågade vad det var. Peter sa tänk det värsta.
Peter Jonsson som jobbat tolv år säger att det inte är någon tröst att han får bli kvar som riksreporter.
– Den nya organisationen blir ett lyft för TV 4-nyheterna med 25 nya tjänster. Det stora tappet blir för Norrbotten och den lokala journalistiken.
I framtiden är det tänkt att kvarvarande reportrar ska ha mer riksperspektiv.
– Det är en overklig känsla, säger Peter Jonsson och Ingrid Fridesjö fyller i:
– Man har haft sitt kall ända till i går.
Vad framtiden har i sikte vet hon ännu inte, hon måste låta allt sjunka in ordentligt.
– Starta eget kanske, då har man kontroll över sig själv. Jag har ingen lust att börja harva som vikarie igen...