LULEÅ
Jennie Eriksson, 22, pluggar maskinteknik i Luleå. I lördag anordnade hon en föreläsning om sjukdomen endometrios på Vetenskapens hus i Luleå. Efteråt delade hon ut foldrar på Storgatan.
– På nätet hittade jag en sida om "endomarch", alltså att mars är endometriosmånad. Jag tyckte att det lät som en bra grej att uppmärksamma sjukdomen. Det är viktigt att vi pratar om den för den är okänd, trots att det är så många som är drabbade av den, säger hon.
Jennie Eriksson har endometrios och det förstod hon när hennes syster fick diagnosen. Gå hem och googla, fick systern veta, och Jennie Eriksson konstaterar att det är det rådet många får.
Jennie har kraftig menssmärta, hon kan ha ont vid andra tillfällen också.
– Jag liknar min smärta vid kramper. Då gör det så ont att jag bara kan fokusera på att andas, men de går fort över, och till skillnad från många andra drabbade behöver jag sällan stanna hemma från skolan.
Endometrios drabbar minst tio procent av kvinnor i fertil ålder, ändå är det många som inte vet om sjukdomen. Jennie Eriksson tror att det kan ha att göra med att många är obekväma att prata om mens.
Jennie har en blogg där hon skriver om den kost som hon äter och som får henne att må bättre. Hon undviker bland annat kött, soja, socker, mjölk och gluten.
– Jag försöker prata om endometrios när jag får möjlighet till det. Många frågar om min kost och det ger en ingång.
Olov Grankvist, överläkare gynekologi, vad den som föreläste om endomertrios. Han berättade att många har sjukdomen som gör att livmoderslemhinna hamnar på andra ställen i kroppen än i livmodern och den slemhinnan också blöder varje gång kvinnan har mens.
– Mensvärk är inte alltid endometrios, men endometrios ger alltid mensvärk. Behandlingen är densamma som för mensvärk, smärtstillande eller hormoner som gör att kvinnan inte får mens.
Okunskapen om sjukdomen orsakar onödigt lidande och kostar också mycket pengar i onödan. Många kvinnor måste vara hemma från jobb och skola flera dagar varje månad för att de har så ont.
– Om vi skulle ta hand om de mest sjuka en procenten bättre, skulle vi spara samhället 200 miljoner kronor, säger han.
Det tar nämligen i snitt femton år för drabbade att få hjälp.